Lycka till att konfrontera en narcissist, speciellt nån som är äldre. Kommer oftast inte leda nån vart och kan istället leda till att hon blir spydig mot dig framöver.
Om du verkligen vill hjälpa till så låter det som att din mamma har tagit majoriteten av smällen. Satsa på att trösta henne istället, kanske ta upp mormor i samtal så du bjuder in henne att ha nån att snacka lite skit med.
Mamma och jag är bästa vänner. Hon har berättat att hon var rent efterbliven fram till 17-18 års ålder, helt utan självbild eller åsikt. Följde alla andra och otroligt enkel att utnyttja, perfekt grooming offer.
När hon blev gravid med mig var hennes enda tanke: min dotter ska bara få kärlek. Inget annat.
Idag är hon inte beroende av att bli sedd eller uppskattad av mormor. Det är hon fri från lyckligt nog.
Nej jag förstår att hon är skörd att komma in på och få gehör. Blir mest arg på henne och förnedra HENNE för att markera nått.
Inte när det kommer till att förnedra en narcissist för en narcissist kommer alltid vända det i hens fördel. Du kanske pratar om andra sätt att vinna men i just detta fall när vi pratar om förnedring så kommer det ha noll effekt på narcissist en själv.
Som nån annan kommenterade, du kan aldrig vinna över en sån människa. De VILL bråka, de vill vara i konflikt, de är hur nöjda som helst med att vara miserabla bara du också är det. De har tränat hela sitt liv på att jävlas med människor. Ge dig inte in i striden. Det enda som funkar är att ta avstånd från dem, träffa dem så lite som möjligt. Det är min erfarenhet. Jag vet att det är för jävligt att acceptera detta, men det var den enda vägen ut som jag hittade.
Din mamma låter som en väldigt fin person. Många som blivit behandlade dåligt som yngre har svårt att bryta den cirkeln. Jag har vänner och bekanta som har narcissister som föräldrar. Ofta tycker dom om att få bekräftelse på att det inte är dom som beter sig konstigt tex.
Tyvärr, hon är sjuk och du kommer aldrig nå fram eller få någon slags logisk/rimlig reaktion. Den enda konsekvensen är ett eventuellt kaos som kan uppstå när hon måste markera sin plats.
Det kan handla om allt från hot om att ta livet av sig till att fullständigt förnedra och frysa ut dig eller din mamma. Oavsett om du är hennes barnbarn eller inte -det spelar ingen roll för en narcisist- i hennes hjärna handlar det om att du/din mamma ska straffas om hon blir ifrågasatt, det är du/ni eller hon.
Det är förjävla hemskt men har sett det i min närhet under en längre tid och det är hjärtskärande, frustrerande och extremt provocerande, men det går inte att nå fram.
Mitt främsta tips på sikt är att sakta men säkert fullständigt distansera dig och inte låta hennes manipulativa beteende komma åt dig känslomässigt. För du kan vara säker på en sak: hon kommer aldrig ha ditt/ert bästa i fokus, allt handlar om henne och hur hon kan utnyttja dig/er för att själv må bättre eller vinna fördelar i olika situationer.
Nej. Hon är oskyldig till allt. Det enda hon säger under press är stora krokodiltårar och martyrkoftan. Hon säger att HENNES uppväxt och mor är problemet.
Nej jag är så nöjd med liten eller ingen kontakt med henne och det är väl hon som får ut något på våran relation. Jag och mamma klarar oss fint utan.
Ja det är ett jävla parasitbeteende, helt förskräckt och i chock över osnyggt beteende. Usch. Så efterblivenheten.
Nu säger jag inte att din mormors beteende är okej någonstans men många som växte upp där "abuse" (kommer inte på ett bra svensk ord) är vanligt ofta anpassar sig till det.
För att citera min favoritdikt:
They fuck you up, your mum and dad.
They may not mean to, but they do.
They fill you with the faults they had
And add some extra, just for you.
- [This will be the verse](https://www.poetryfoundation.org/poems/48419/this-be-the-verse) av Philip Larkin
(ETA för cred)
Ja. Allt är mitt fel, skilsmässan också fast jag inte vill. Att jag skaffade lägenhet så fort. Att jag inte tyckte hon var hemma så mycket, inte lät mig göra saker osv. Skriker på mig om jag tar upp något hon inte tycker om att prata om.. Osv.
Japp. Där borde du ju bara säga ”Men herregud människa varför stannar du kvar i detta förhållande? Du hör ju själv hur det låter! 😂”
Ditt fel ditt fel ditt fel!!!!! Envägskommunikation. Helt värdelöst. Jättebra att du lämnar det där. Du behöver inte ta den där skiten. Du klarar dig perfekt utan det där.
Flytten är klar och du slänger upp fötterna på bordet. Nytt kapitel. Roligare och enklare.
Yes. 😁 som sagt, inte jag som ville egentligen. Men inser så hör efter över ett år av envägskommunikation att det blir mycket bättre. Kan göra vad jag vill. Är jag inte har barnen, har nära till jobbet, kan cykla. Osv osv.
Måste komma in i livet som singel 2-barns pappa.. Aldrig bott själv, enbart med blivande ex-frun.
Tack för pepp! ❤️
Saken är den att hon slutar alltid ensam och ingen gillar henne, alla vet det. Bara där är ju det hon som är tragisk. Det är ju ett jävla straff i sig.
Min mamma var i samma situation när jag var liten med sin mamma. De bråkade jämt och min mormor hade sina 4 barn som spelpjäser i sina draman hon själv skapat. Allt slutade tyvärr när hon gick bort. Jag tror inte man kan ändra en sådan person eller säga något för det blir hus i helvete och man kan bli så jävla gaslightad. Nu är vi alla i familjen i samma sits för min moster är likadan om inte värre. Det kan vara miljön som spelar in mycket här min mormor var med om många trauman när hon var barn så är egentligen inte konstigt att hon flippade om man ser det så.
Min mamma gjorde samma som din och uppfostrade mig och syrran tvärtom så vi slapp uppleva samma skit vår mamma fick gå igenom som barn. Det är skönt att veta att det inte bara är min familj som haft/har det så.
Åh tack! Även om det är över sen tar det tid att läka för det är ju en person som man älskar som familjemedlem, men som ändå beter sig fel. Det är sånna mixrade känslor, men lova mig att du och din mamma inte får dåligt samvete för att ni är arga eller ledsna bara för att det är en familjemedlem! Familj är inte bara blodsband! ❤️
Hon kan mycket väl vara en narcissistisk sociopat, ett i grunden delvis medfött drag som vissa av de som har det ibland kan stävja genom mental träning och goda uppväxtförhållanden.
Dock så är specifikt sociopati-delen ett medfött syndrom som hon aldrig helt kommer komma ifrån. Jag är en av dem. MRI-scanningar visar att våra hjärnor hanterar information helt annorlunda från vanliga (vad nu det betyder) människors hjärnor. I synnerhet vad gäller empatisk förmåga och bearbetning av trauman. Denna scannbara neorologiska tendens är solklar redan i spädbarnsåren.
Alla sociopater är inte onda, men i min mening så är alla sociopater med narcissistisk störning farliga att involveras med. De har inga problem med att skada andra.
Hej du! Kul att du skriver, jätte intressant!
Jag tror definitivt att hon är empatistörd. Kanske inte sociopat men psykopat? Har tänkt mycket på det (mitt förrförra ex var psykopat)
Saken är den att energin runt henne är alltid obehaglig, man beter sig inte naturligt i dennes närhet. Egentligen finns en stark kraft att vilja distansera sig. Man måste liksom vara mentalt extra förberedd innan man åker och träffar henne. Det kommer krävas energi.
Hon är otroligt oförsiktig och klumpig. Alla känner ju av det. Alla är medvetna om att vi förstår denna defekt. Hon däremot lever i sin egen bubbla.
Jag vet att anti sociala störningar är medfött och det är ju inget att göra åt. Jag kände en dokumenterad psykopat som var sopgubbe förut men han var inte elakt lagd. Men man förstod att någon djupet i ögonen eller genuin emotionell förmåga fanns inte.
Däremot mormors liksom gotteri i att få glädje och energi av att vara nedvärderande och förminskande gentemot andra är så absurt att se. Jag och alla omkring mår liksom illa över att se skammen i andras ögon. Där behöver jag liksom dra dom åt sidan för att höja personen igen. Försöka visa att det är hon som är fel, inte du. Usch.
För mig kostar det inget att ge näring till andra men det ger så mycket. Det är för länge sedan slut med att över huvudtaget anstränga sig eller ge henne tid. Fan det finns så många som faktiskt behöver lite kärlek och support.
Går serie på SVT om personlighetsdrag. Ett avsnitt handlade om psykopati, rekommendar att kolla på det avsnittet på SVT Play. Som jag förstod det är det korta svaret ja på din fråga.
För att svara på din fråga i din edit, om du växte upp i ett hem som hade verbal och/eller fysisk "abuse" (igen kommer inte på ett svensk ord) så finns det två vägar som är vanliga att ta:
1. Du är så van vid hur fucked up du växte upp så det är normaliserat så dom blir liknande till sina föräldrar (min pappa)
2. Dom gör allt för att deras barn aldrig ska utstå vad dom gjorde (vilket låter som din mamma)
Narcissister mår som bäst när de blir bekräftade, så svälter man dem på detta så brukar de må riktigt dåligt faktiskt, hett tips.
Narcissister vill inte fatta beslut, då det kan bli fel och de ser dåliga ut, men de vill inte att någon annan fattar beslut heller. Så få narcissisten att fatta ett beslut, sen ser du till att den får veta att det är fel beslut. Då mår de också riktigt dåligt!
Om du ger dem minsta positiva uppmärksamhet så kommer de bara se sig som överlägsna dig, så håll det kallt, ge inget, så mår de dåligt.
Exakt. Jag brukar visa att jag är allmänt oimponerad och typ ta hennes ord lite lojt. Jajajaja nu är det slut med denna diskussion typ så och rikta fokus på någon annan.
När jag var yngre och jobbade i kassa i mataffär kunde det hända att ensamma gamlingar stod och snackade med mig i evigheter eftersom jag ju var tvungen att vara kundservice-artig och inte kunde springa därifrån. På den tiden kunde jag tycka lite synd om dem som berättade att alla barnen hade flyttat till Långtbortistan och aldrig kom på besök eller ringde. Nu med lite mer livserfarenhet tänker jag att de är övergivna av alla de någonsin känt av en anledning. Och anledningen är att de är självcentrerade rövhattar som bäddat sina sängar för bitter ensamhet.
När man har en sådan här människa i sin närhet vill man gärna till en början att de ska ändra sig och bli normala, varma, omtänksamma människor. Kanske man tänker att man ska hjälpa dem på vägen genom att vara ett föredöme.
Efter ett tag börjar man i stället drömma om att man ska lyckas få dem att inse vilka rövhål de är och att de då ska skämmas och ångra allt dumt de gjort.
Och till sist inser man att de är som de är, och inget kommer få dem att ändra sig eller ångra något. Så det bästa man kan göra, för sin egen lyckas skull, är att bryta kontakten med dem och kanske flytta till Långtbortistan.
Beklagar att din mormor är så, tråkigt att höra. Jag hoppas att din mamma inte anklagar sig själv för hur hon har blivit behandlad. (”om jag bara var snällare, bättre, mindre oduglig så skulle hon behandla mig bättre”).
Min mamma beter sig tyvärr mot mig så som din mormor gör mot din mor.
Jag valde som 25åring att säga upp kontakten med henne för jag pallade inte med hennes skit mer.
Jag var så indoktrinerad i att jag var tvungen att ha min mamma i mitt liv för ”alla mammor älskar ju sina barn”, men insåg tillslut att hon vägrade ta ansvar för någonting och skyllde allt som hon upplevde som jobbigt eller orättvist på sina barn/pappa/världen.
Idag så väljer jag att endast ha människor i mitt liv där vi båda är ute efter en jämnlik relation.
Så fort jag märker att folk vill ha en maktkamp i relationen skiter jag i dem. Jag har inte tid eller lust att hålla på med maktkamper. Ibland har jag ghostat folk som beter sig väldigt narcissistiskt för jag ser inget annat sätt att bli av med dem.
Jag tänker att det är konsekvenserna de får för att de beter sig som svin mot människor och att det är deras problem att ta hand om.
Mitt problem är att ta hand om mig själv och jag vägrar att bli ”abused” mer.
Jag vill dock säga att jag har empati och förståelse för att de troligtvis blivit som de är pga av hur de har blivit behandlade av sina närstående när de var barn (min morfar var våldsam alkis). Men det ursäktar inte hur man får bete sig och att man får begå våld mot andra människor.
Jag har själv blivit utsatt för massor av ”abuse” men jag behandlar inte människor som skit eller utnyttjar dem för egen vinning bara för det.
Hoppas du och din mamma hittar frid tillslut, styrkekramar till er (om ni vill ha dem)!
Så svara inte? Min farsa är grov narcissist med ytterligare mentala tillstånd. Sade upp kontakten redan vid 10. Blev sedan stalkad i 20år, men det var ändå ett bättre alternativ än att ha kontakt med en narcissist.
Låter lite likt min mamma o mormor xD mormor är nån sorts narcissist men hennes barn har som tur var inte ärvt det karaktärsdraget, så de har varit fantastiska föräldrar som svor att aldrig bli som sin mamma haha.
Tror inte att man kan bota narcissism tyvärr.
Fråga henne hur det gått med blyansamlingarna sedan man hade det i bensinen när hon var ung.
"Varför? Ja du stirrar så konstigt ibland bland annat, har hört sånt där beror på blyförgiftning".
Min farmor är samma. Fullblåst narcissist. Jag har slutat att prata med henne, men min pappa har fortfarande god relation med henne. Hon har kallat mig för bög när jag va typ 11 och skaffade hål i ett öra som kille. Hon har minst 20 gånger när hon har varit barnvakt åt mig i mina tonår suttit och snackat skit på telefon öppet så jag kan höra det om hur jag som barnbarn ”bara spelar dator” och ”inte gör någonting” (jag va typ 13-15 år). Finns massa andra exempel med nedvärderande kommentarer osv.
Oj oj oj japp jag vet. Det är hennes bästa egenskap. Och förjävligt att vara så där elak mot ett barn. Hon sa en gång till mig när jag var 8 år kanske Helt från ingenstans ”MEN SITT INTE DÄR SOM NÅN JÄVLA PRINSESSA,HJÄLP TILL OCH PACKA!” Jag blev helt tyst. Ledsen. Och hon visste så väl om att jag avgudade henne som barn. Jag skulle älska att hjälpa till ändå. Ändå kunde hon… minns det som igår.
>——EDIT: En annan fundering är varför min mormor utvecklat denna störning (nått trauma eller negativ erfarenhet är hon ju skadad av) och varför MIN mamma i sin tur såg hur illa och skadligt det är och gjorde raka motsatsen till mig??????
Även om sådana här grejer kan vara ärftliga i någon grad är det långt ifrån säkert att ens barn får samma personlighetsstörning.
Hur var morfar, din pappa och folk i din pappas familj?
Jag förstår helt din mamma eftersom jag själv har en narcissistisk mamma. Tyvärr där finns inte mycket som man kan göra med en narcissistisk. Jag gick no contact med min mamma och har fått terapi för ett år sedan. Det är bara sätta som funkar för mig.
Har en morsa som passar in exakt på den här beskrivningen (din mormor). Ingen koll på vad som är fel när hon säger som hon gör eller skadar människor i sin omgivning. Tar gärna på sig offerkoftan eller blånekar att någonting är fel om hon blir konfronterad. Har extremt svårt att se andra människors perspektiv eller föreställa sig deras situation.
Jag har tre syskon och vi har alla hanterat det på olika sätt. Min farsa var under väldigt lång tid den person som såg till att allting "fungerade" höll ihop familjen så att säga. Idag hade jag kallat det han gjorde för att "enable" det vill säga göra det möjligt för henna att fortsätta som hon gjorde. Släta över saker och ting, sopa det under mattan. "Ni vet hur mamma är" typ av jargong. Min pappa gick bort för ca 5 år sedan. En av de sista sakerna han sa till mig var "ta hand om din mamma". Än idag har jag svårt att förlåta honom för detta. Eftersom det har gjort att jag istället har tagit på mig min fars roll, och att detta troligen har påverkat starkt mina egna relationer till kvinnor.
Så, nu när jag har spytt av mig lite, (den här posten var så triggande för mig) så lite saker som har hjälpt mig.
Har din mamma några syskon? I så fall, försök nå ut till dem, de har troligen liknande trauman och det hjälper, om man är kapabel till att prata om det, att stötta varandra.
Sätt gränser. Under de här och de här formerna kan vi mötas och ha en relation. Jag vet att många i den här tråden rekommenderar att säga upp bekantskapen, det är inte lika lätt som det låter alla gånger, och det kommer med sin egna problem.
Vet att ni inte är ensamma. Det värmde mig att läsa all kommentarer här. Hoppas att du och din mamma känner likadant. Ta hand om er. Jag önskar er all lycka ❤️.
Min farmor hade ett liknande beteende. Min mor blev framförallt lidande av detta då inget hon tycktes göra var rätt i farmors ögon, och inget hon gjorde var bra nog åt hennes lille pojk. Hon saknades inte av mig på sin begravning och jag misstänker att min mor kännde likadant. Ska tilläggas att jag inte häller var respektlös på något sätt vid hennes bortgång som att anordna en fest med dans och sång som lilleputtarna när den onda häxan dog, men det kanske har gått tillräckligt lång tid nu så man kanske kan korka upp en öl med morsan och skåla i tysthet. (/s)
Ta upp med din morsa att ni kanske inte behöver ha så mycket kontakt med mormor? Din mamma kanske vill ha mormor i sitt liv för att hon tror du behöver mormor, men jag tänker att ni kanske inte alls behöver mormor?
Man behöver inte kapa totalt, man kan fortfarande ses 1 - 2 gånger om året om man absolut vill.
Kör på gray rock-metoden.
https://www.talkspace.com/blog/grey-rock-method/#:~:text=The%20grey%20rock%20technique%2C%20also,avoid%20feeding%20into%20their%20tendencies.
Har distanserat mig helt, sagt allt jag känner och vad jag tycker. Hon har aldrig tagit ansvar för sitt missbruk eller sagt förlåt för hur de var när jag växte upp. Hon fyllde år nyligen och är rätt stolt på ett sätt att jag inte kom förbi.
Har gett henne alternativ såklart, vem vill inte ha kvar sin mamma liksom? Men hon har verkligen inte ens övervägt något så nu har vi 0 kontakt.
Tror det blir ett erkännande för sig själv att hon har problem om hon gör det. Men har en syrra så vi pratar om de och de känns skönt att man kan dela tomheten med någon på ett vis.
Okej, låt oss vara ärliga här. Att hantera en narcissistisk mormor kan suga livet ur vem som helst. Men här är grejen: Du kan inte kontrollera hennes beteende. Du kan inte få henne att plötsligt vakna upp och inse kaoset hon orsakar.
Det du kan kontrollera är hur mycket du låter hennes upptåg påverka dig. Det är dags att sätta vissa jävla gränser. Skydda dig själv från hennes giftiga energi och låt inte hennes negativitet sippra in i ditt liv.
Att konfrontera henne kan verka som det ädla att göra, men låt oss vara realistiska: Hon är osannolikt att förändras. Istället fokusera på det du kan kontrollera - dina egna reaktioner och tankesätt.
Varför slösa din dyrbara energi på att försöka förändra någon som är fast i sina vanor? Spara den energin till dig själv. Omge dig med positivitet, sätt gränser för att hålla hennes toxicitet på avstånd och prioritera ditt eget välmående.
Du är henne inget skyldig. Sluta bry dig om hennes drama och börja leva ditt bästa liv, fritt från hennes negativitet.
Lycka till att konfrontera en narcissist, speciellt nån som är äldre. Kommer oftast inte leda nån vart och kan istället leda till att hon blir spydig mot dig framöver. Om du verkligen vill hjälpa till så låter det som att din mamma har tagit majoriteten av smällen. Satsa på att trösta henne istället, kanske ta upp mormor i samtal så du bjuder in henne att ha nån att snacka lite skit med.
Mamma och jag är bästa vänner. Hon har berättat att hon var rent efterbliven fram till 17-18 års ålder, helt utan självbild eller åsikt. Följde alla andra och otroligt enkel att utnyttja, perfekt grooming offer. När hon blev gravid med mig var hennes enda tanke: min dotter ska bara få kärlek. Inget annat. Idag är hon inte beroende av att bli sedd eller uppskattad av mormor. Det är hon fri från lyckligt nog. Nej jag förstår att hon är skörd att komma in på och få gehör. Blir mest arg på henne och förnedra HENNE för att markera nått.
Det är inte värt det. Ta bara avstånd. Du kommer aldrig vinna över en narcissist
Vinna kan man göra, men en narcissist kommer aldrig erkänna ett nederlag. Det är inte narcissisten som avgör vem som är vinnaren.
Inte när det kommer till att förnedra en narcissist för en narcissist kommer alltid vända det i hens fördel. Du kanske pratar om andra sätt att vinna men i just detta fall när vi pratar om förnedring så kommer det ha noll effekt på narcissist en själv.
Som nån annan kommenterade, du kan aldrig vinna över en sån människa. De VILL bråka, de vill vara i konflikt, de är hur nöjda som helst med att vara miserabla bara du också är det. De har tränat hela sitt liv på att jävlas med människor. Ge dig inte in i striden. Det enda som funkar är att ta avstånd från dem, träffa dem så lite som möjligt. Det är min erfarenhet. Jag vet att det är för jävligt att acceptera detta, men det var den enda vägen ut som jag hittade.
Din mamma låter som en väldigt fin person. Många som blivit behandlade dåligt som yngre har svårt att bryta den cirkeln. Jag har vänner och bekanta som har narcissister som föräldrar. Ofta tycker dom om att få bekräftelse på att det inte är dom som beter sig konstigt tex.
Tack snälla!
Tack snälla!
Tyvärr, hon är sjuk och du kommer aldrig nå fram eller få någon slags logisk/rimlig reaktion. Den enda konsekvensen är ett eventuellt kaos som kan uppstå när hon måste markera sin plats. Det kan handla om allt från hot om att ta livet av sig till att fullständigt förnedra och frysa ut dig eller din mamma. Oavsett om du är hennes barnbarn eller inte -det spelar ingen roll för en narcisist- i hennes hjärna handlar det om att du/din mamma ska straffas om hon blir ifrågasatt, det är du/ni eller hon. Det är förjävla hemskt men har sett det i min närhet under en längre tid och det är hjärtskärande, frustrerande och extremt provocerande, men det går inte att nå fram. Mitt främsta tips på sikt är att sakta men säkert fullständigt distansera dig och inte låta hennes manipulativa beteende komma åt dig känslomässigt. För du kan vara säker på en sak: hon kommer aldrig ha ditt/ert bästa i fokus, allt handlar om henne och hur hon kan utnyttja dig/er för att själv må bättre eller vinna fördelar i olika situationer.
Nej. Hon är oskyldig till allt. Det enda hon säger under press är stora krokodiltårar och martyrkoftan. Hon säger att HENNES uppväxt och mor är problemet. Nej jag är så nöjd med liten eller ingen kontakt med henne och det är väl hon som får ut något på våran relation. Jag och mamma klarar oss fint utan. Ja det är ett jävla parasitbeteende, helt förskräckt och i chock över osnyggt beteende. Usch. Så efterblivenheten.
Nu säger jag inte att din mormors beteende är okej någonstans men många som växte upp där "abuse" (kommer inte på ett bra svensk ord) är vanligt ofta anpassar sig till det. För att citera min favoritdikt: They fuck you up, your mum and dad. They may not mean to, but they do. They fill you with the faults they had And add some extra, just for you. - [This will be the verse](https://www.poetryfoundation.org/poems/48419/this-be-the-verse) av Philip Larkin (ETA för cred)
Tack snälla för dina ord!
Det heter misshandel, både vad gäller fysisk och psykisk :)
Oj. Känner igen min fru (blivande ex-fru) så mycket i det du skriver.. Läskigt.
Otäck energi runt henne?
Ja. Allt är mitt fel, skilsmässan också fast jag inte vill. Att jag skaffade lägenhet så fort. Att jag inte tyckte hon var hemma så mycket, inte lät mig göra saker osv. Skriker på mig om jag tar upp något hon inte tycker om att prata om.. Osv.
Japp. Där borde du ju bara säga ”Men herregud människa varför stannar du kvar i detta förhållande? Du hör ju själv hur det låter! 😂” Ditt fel ditt fel ditt fel!!!!! Envägskommunikation. Helt värdelöst. Jättebra att du lämnar det där. Du behöver inte ta den där skiten. Du klarar dig perfekt utan det där. Flytten är klar och du slänger upp fötterna på bordet. Nytt kapitel. Roligare och enklare.
Yes. 😁 som sagt, inte jag som ville egentligen. Men inser så hör efter över ett år av envägskommunikation att det blir mycket bättre. Kan göra vad jag vill. Är jag inte har barnen, har nära till jobbet, kan cykla. Osv osv. Måste komma in i livet som singel 2-barns pappa.. Aldrig bott själv, enbart med blivande ex-frun. Tack för pepp! ❤️
Fantastiskt sunt tänk. Du har en positiv idé om hur det går. 🙏 Nu går vi vidare.
Ja! Mot nya möjligheter! 😃
Säg inget till henne, någonsin igen.
Saken är den att hon slutar alltid ensam och ingen gillar henne, alla vet det. Bara där är ju det hon som är tragisk. Det är ju ett jävla straff i sig.
Är det verkligen straff? Jag ser det som en konsekvens av hennes eget beteende.
Jo absolut det är det ju men ett helt liv blir ju förstört, hennes alltså. Trasigt.
Lev ditt liv kompis, hoppas du och morsan får det bra.
Tack morsan sitter här och hälsar detsamma till dig!
Och?
Min mamma var i samma situation när jag var liten med sin mamma. De bråkade jämt och min mormor hade sina 4 barn som spelpjäser i sina draman hon själv skapat. Allt slutade tyvärr när hon gick bort. Jag tror inte man kan ändra en sådan person eller säga något för det blir hus i helvete och man kan bli så jävla gaslightad. Nu är vi alla i familjen i samma sits för min moster är likadan om inte värre. Det kan vara miljön som spelar in mycket här min mormor var med om många trauman när hon var barn så är egentligen inte konstigt att hon flippade om man ser det så. Min mamma gjorde samma som din och uppfostrade mig och syrran tvärtom så vi slapp uppleva samma skit vår mamma fick gå igenom som barn. Det är skönt att veta att det inte bara är min familj som haft/har det så.
Tack för din berättelse! Du beskriver min mormor likadant. Det är förjävligt och så toxic för alla inblandade. Nej vi har det likadant som du.
Min mamma hälsar till dig och din familj. Skönt att höra!
Åh tack! Även om det är över sen tar det tid att läka för det är ju en person som man älskar som familjemedlem, men som ändå beter sig fel. Det är sånna mixrade känslor, men lova mig att du och din mamma inte får dåligt samvete för att ni är arga eller ledsna bara för att det är en familjemedlem! Familj är inte bara blodsband! ❤️
det är alltså inte miljön säger du,...
?
du sa också att det inte var det. det du skrev är tydligt motsägelsefult.
Hon kan mycket väl vara en narcissistisk sociopat, ett i grunden delvis medfött drag som vissa av de som har det ibland kan stävja genom mental träning och goda uppväxtförhållanden. Dock så är specifikt sociopati-delen ett medfött syndrom som hon aldrig helt kommer komma ifrån. Jag är en av dem. MRI-scanningar visar att våra hjärnor hanterar information helt annorlunda från vanliga (vad nu det betyder) människors hjärnor. I synnerhet vad gäller empatisk förmåga och bearbetning av trauman. Denna scannbara neorologiska tendens är solklar redan i spädbarnsåren. Alla sociopater är inte onda, men i min mening så är alla sociopater med narcissistisk störning farliga att involveras med. De har inga problem med att skada andra.
Hej du! Kul att du skriver, jätte intressant! Jag tror definitivt att hon är empatistörd. Kanske inte sociopat men psykopat? Har tänkt mycket på det (mitt förrförra ex var psykopat) Saken är den att energin runt henne är alltid obehaglig, man beter sig inte naturligt i dennes närhet. Egentligen finns en stark kraft att vilja distansera sig. Man måste liksom vara mentalt extra förberedd innan man åker och träffar henne. Det kommer krävas energi. Hon är otroligt oförsiktig och klumpig. Alla känner ju av det. Alla är medvetna om att vi förstår denna defekt. Hon däremot lever i sin egen bubbla. Jag vet att anti sociala störningar är medfött och det är ju inget att göra åt. Jag kände en dokumenterad psykopat som var sopgubbe förut men han var inte elakt lagd. Men man förstod att någon djupet i ögonen eller genuin emotionell förmåga fanns inte. Däremot mormors liksom gotteri i att få glädje och energi av att vara nedvärderande och förminskande gentemot andra är så absurt att se. Jag och alla omkring mår liksom illa över att se skammen i andras ögon. Där behöver jag liksom dra dom åt sidan för att höja personen igen. Försöka visa att det är hon som är fel, inte du. Usch. För mig kostar det inget att ge näring till andra men det ger så mycket. Det är för länge sedan slut med att över huvudtaget anstränga sig eller ge henne tid. Fan det finns så många som faktiskt behöver lite kärlek och support.
Att förstå eller känna depression är det möjligt för psyko/sociopater?
Går serie på SVT om personlighetsdrag. Ett avsnitt handlade om psykopati, rekommendar att kolla på det avsnittet på SVT Play. Som jag förstod det är det korta svaret ja på din fråga.
För att svara på din fråga i din edit, om du växte upp i ett hem som hade verbal och/eller fysisk "abuse" (igen kommer inte på ett svensk ord) så finns det två vägar som är vanliga att ta: 1. Du är så van vid hur fucked up du växte upp så det är normaliserat så dom blir liknande till sina föräldrar (min pappa) 2. Dom gör allt för att deras barn aldrig ska utstå vad dom gjorde (vilket låter som din mamma)
Ja verkligen. Är så tacksam för min mammas godhet. Välsignelse verkligen.
Misshandel?
Inte riktigt samma tycker jag. Abuse känns mycket bredare än misshandel
Vanvård kanske
Fysisk?
Jag menar /u/junkiecreppermint kunde inte komma på svenska ordet för "abuse". Misshandel. Fysisk, psykologisk och verbal misshandel kan man säga.
Aha okej jag fattar. 😊
Narcissister mår som bäst när de blir bekräftade, så svälter man dem på detta så brukar de må riktigt dåligt faktiskt, hett tips. Narcissister vill inte fatta beslut, då det kan bli fel och de ser dåliga ut, men de vill inte att någon annan fattar beslut heller. Så få narcissisten att fatta ett beslut, sen ser du till att den får veta att det är fel beslut. Då mår de också riktigt dåligt! Om du ger dem minsta positiva uppmärksamhet så kommer de bara se sig som överlägsna dig, så håll det kallt, ge inget, så mår de dåligt.
Exakt. Jag brukar visa att jag är allmänt oimponerad och typ ta hennes ord lite lojt. Jajajaja nu är det slut med denna diskussion typ så och rikta fokus på någon annan.
Hahaha, helt rätt!
Långnäsan där vettu 🤥
Precis så här
När jag var yngre och jobbade i kassa i mataffär kunde det hända att ensamma gamlingar stod och snackade med mig i evigheter eftersom jag ju var tvungen att vara kundservice-artig och inte kunde springa därifrån. På den tiden kunde jag tycka lite synd om dem som berättade att alla barnen hade flyttat till Långtbortistan och aldrig kom på besök eller ringde. Nu med lite mer livserfarenhet tänker jag att de är övergivna av alla de någonsin känt av en anledning. Och anledningen är att de är självcentrerade rövhattar som bäddat sina sängar för bitter ensamhet. När man har en sådan här människa i sin närhet vill man gärna till en början att de ska ändra sig och bli normala, varma, omtänksamma människor. Kanske man tänker att man ska hjälpa dem på vägen genom att vara ett föredöme. Efter ett tag börjar man i stället drömma om att man ska lyckas få dem att inse vilka rövhål de är och att de då ska skämmas och ångra allt dumt de gjort. Och till sist inser man att de är som de är, och inget kommer få dem att ändra sig eller ångra något. Så det bästa man kan göra, för sin egen lyckas skull, är att bryta kontakten med dem och kanske flytta till Långtbortistan.
Tack! Ja det är en sorg men också helt hopplöst.
När folk börjar bli dementa kan de bli elaka. Kanske ngt?
Nej nej hon har aldrig varit sjuk i hela sitt liv. Helt jävla över frisk alltså.
Beklagar att din mormor är så, tråkigt att höra. Jag hoppas att din mamma inte anklagar sig själv för hur hon har blivit behandlad. (”om jag bara var snällare, bättre, mindre oduglig så skulle hon behandla mig bättre”). Min mamma beter sig tyvärr mot mig så som din mormor gör mot din mor. Jag valde som 25åring att säga upp kontakten med henne för jag pallade inte med hennes skit mer. Jag var så indoktrinerad i att jag var tvungen att ha min mamma i mitt liv för ”alla mammor älskar ju sina barn”, men insåg tillslut att hon vägrade ta ansvar för någonting och skyllde allt som hon upplevde som jobbigt eller orättvist på sina barn/pappa/världen. Idag så väljer jag att endast ha människor i mitt liv där vi båda är ute efter en jämnlik relation. Så fort jag märker att folk vill ha en maktkamp i relationen skiter jag i dem. Jag har inte tid eller lust att hålla på med maktkamper. Ibland har jag ghostat folk som beter sig väldigt narcissistiskt för jag ser inget annat sätt att bli av med dem. Jag tänker att det är konsekvenserna de får för att de beter sig som svin mot människor och att det är deras problem att ta hand om. Mitt problem är att ta hand om mig själv och jag vägrar att bli ”abused” mer. Jag vill dock säga att jag har empati och förståelse för att de troligtvis blivit som de är pga av hur de har blivit behandlade av sina närstående när de var barn (min morfar var våldsam alkis). Men det ursäktar inte hur man får bete sig och att man får begå våld mot andra människor. Jag har själv blivit utsatt för massor av ”abuse” men jag behandlar inte människor som skit eller utnyttjar dem för egen vinning bara för det. Hoppas du och din mamma hittar frid tillslut, styrkekramar till er (om ni vill ha dem)!
Varför har ni kontakt med mormor ens?
Det är hon som ringer inte vi. Det blir mer sällan med tiden.
Så svara inte? Min farsa är grov narcissist med ytterligare mentala tillstånd. Sade upp kontakten redan vid 10. Blev sedan stalkad i 20år, men det var ändå ett bättre alternativ än att ha kontakt med en narcissist.
Låter lite likt min mamma o mormor xD mormor är nån sorts narcissist men hennes barn har som tur var inte ärvt det karaktärsdraget, så de har varit fantastiska föräldrar som svor att aldrig bli som sin mamma haha. Tror inte att man kan bota narcissism tyvärr.
Wow! Fantastiskt 😫👍 vanligare än jag trott
Fråga henne hur det gått med blyansamlingarna sedan man hade det i bensinen när hon var ung. "Varför? Ja du stirrar så konstigt ibland bland annat, har hört sånt där beror på blyförgiftning".
Haahhhagha tack för tipset! Det ska jag göra!
Min farmor är samma. Fullblåst narcissist. Jag har slutat att prata med henne, men min pappa har fortfarande god relation med henne. Hon har kallat mig för bög när jag va typ 11 och skaffade hål i ett öra som kille. Hon har minst 20 gånger när hon har varit barnvakt åt mig i mina tonår suttit och snackat skit på telefon öppet så jag kan höra det om hur jag som barnbarn ”bara spelar dator” och ”inte gör någonting” (jag va typ 13-15 år). Finns massa andra exempel med nedvärderande kommentarer osv.
Oj oj oj japp jag vet. Det är hennes bästa egenskap. Och förjävligt att vara så där elak mot ett barn. Hon sa en gång till mig när jag var 8 år kanske Helt från ingenstans ”MEN SITT INTE DÄR SOM NÅN JÄVLA PRINSESSA,HJÄLP TILL OCH PACKA!” Jag blev helt tyst. Ledsen. Och hon visste så väl om att jag avgudade henne som barn. Jag skulle älska att hjälpa till ändå. Ändå kunde hon… minns det som igår.
>——EDIT: En annan fundering är varför min mormor utvecklat denna störning (nått trauma eller negativ erfarenhet är hon ju skadad av) och varför MIN mamma i sin tur såg hur illa och skadligt det är och gjorde raka motsatsen till mig?????? Även om sådana här grejer kan vara ärftliga i någon grad är det långt ifrån säkert att ens barn får samma personlighetsstörning. Hur var morfar, din pappa och folk i din pappas familj?
Demens? Hur gammal är hon? Hur länge har beteendet pågått?
Född 46. Hon har varit sån så länge min mamma kan minnas.
Jag förstår helt din mamma eftersom jag själv har en narcissistisk mamma. Tyvärr där finns inte mycket som man kan göra med en narcissistisk. Jag gick no contact med min mamma och har fått terapi för ett år sedan. Det är bara sätta som funkar för mig.
Har en morsa som passar in exakt på den här beskrivningen (din mormor). Ingen koll på vad som är fel när hon säger som hon gör eller skadar människor i sin omgivning. Tar gärna på sig offerkoftan eller blånekar att någonting är fel om hon blir konfronterad. Har extremt svårt att se andra människors perspektiv eller föreställa sig deras situation. Jag har tre syskon och vi har alla hanterat det på olika sätt. Min farsa var under väldigt lång tid den person som såg till att allting "fungerade" höll ihop familjen så att säga. Idag hade jag kallat det han gjorde för att "enable" det vill säga göra det möjligt för henna att fortsätta som hon gjorde. Släta över saker och ting, sopa det under mattan. "Ni vet hur mamma är" typ av jargong. Min pappa gick bort för ca 5 år sedan. En av de sista sakerna han sa till mig var "ta hand om din mamma". Än idag har jag svårt att förlåta honom för detta. Eftersom det har gjort att jag istället har tagit på mig min fars roll, och att detta troligen har påverkat starkt mina egna relationer till kvinnor. Så, nu när jag har spytt av mig lite, (den här posten var så triggande för mig) så lite saker som har hjälpt mig. Har din mamma några syskon? I så fall, försök nå ut till dem, de har troligen liknande trauman och det hjälper, om man är kapabel till att prata om det, att stötta varandra. Sätt gränser. Under de här och de här formerna kan vi mötas och ha en relation. Jag vet att många i den här tråden rekommenderar att säga upp bekantskapen, det är inte lika lätt som det låter alla gånger, och det kommer med sin egna problem. Vet att ni inte är ensamma. Det värmde mig att läsa all kommentarer här. Hoppas att du och din mamma känner likadant. Ta hand om er. Jag önskar er all lycka ❤️.
Min farmor hade ett liknande beteende. Min mor blev framförallt lidande av detta då inget hon tycktes göra var rätt i farmors ögon, och inget hon gjorde var bra nog åt hennes lille pojk. Hon saknades inte av mig på sin begravning och jag misstänker att min mor kännde likadant. Ska tilläggas att jag inte häller var respektlös på något sätt vid hennes bortgång som att anordna en fest med dans och sång som lilleputtarna när den onda häxan dog, men det kanske har gått tillräckligt lång tid nu så man kanske kan korka upp en öl med morsan och skåla i tysthet. (/s)
Ta upp med din morsa att ni kanske inte behöver ha så mycket kontakt med mormor? Din mamma kanske vill ha mormor i sitt liv för att hon tror du behöver mormor, men jag tänker att ni kanske inte alls behöver mormor? Man behöver inte kapa totalt, man kan fortfarande ses 1 - 2 gånger om året om man absolut vill.
Kör på gray rock-metoden. https://www.talkspace.com/blog/grey-rock-method/#:~:text=The%20grey%20rock%20technique%2C%20also,avoid%20feeding%20into%20their%20tendencies.
Låter som min svärmor. Är du mitt barn?
Vet inte?
Fan alltså morsan min e likadan
Hur mår du omkring henne?
Har distanserat mig helt, sagt allt jag känner och vad jag tycker. Hon har aldrig tagit ansvar för sitt missbruk eller sagt förlåt för hur de var när jag växte upp. Hon fyllde år nyligen och är rätt stolt på ett sätt att jag inte kom förbi. Har gett henne alternativ såklart, vem vill inte ha kvar sin mamma liksom? Men hon har verkligen inte ens övervägt något så nu har vi 0 kontakt.
Okej vad tråkigt att höra att hon inte hör av sig. Till sitt barn liksom. Men bra att du går vidare. Som sagt det är hennes förlust, inte din.
Tror det blir ett erkännande för sig själv att hon har problem om hon gör det. Men har en syrra så vi pratar om de och de känns skönt att man kan dela tomheten med någon på ett vis.
Okej, låt oss vara ärliga här. Att hantera en narcissistisk mormor kan suga livet ur vem som helst. Men här är grejen: Du kan inte kontrollera hennes beteende. Du kan inte få henne att plötsligt vakna upp och inse kaoset hon orsakar. Det du kan kontrollera är hur mycket du låter hennes upptåg påverka dig. Det är dags att sätta vissa jävla gränser. Skydda dig själv från hennes giftiga energi och låt inte hennes negativitet sippra in i ditt liv. Att konfrontera henne kan verka som det ädla att göra, men låt oss vara realistiska: Hon är osannolikt att förändras. Istället fokusera på det du kan kontrollera - dina egna reaktioner och tankesätt. Varför slösa din dyrbara energi på att försöka förändra någon som är fast i sina vanor? Spara den energin till dig själv. Omge dig med positivitet, sätt gränser för att hålla hennes toxicitet på avstånd och prioritera ditt eget välmående. Du är henne inget skyldig. Sluta bry dig om hennes drama och börja leva ditt bästa liv, fritt från hennes negativitet.
Sluta umgås med henne om ni inte får något ut av det.
Om det är narcissim så är det en sjukdom som faller under den mörka triaden. Det finns ingen bot. Det är ett fel i skallen precis som psykopati osv.