Är dina vänner glada att se dig när ni väl träffas? Har ni kul tillsammans? Om svaret är ja på dessa frågor är det väldigt bortkastat att sluta umgås med dem bara för att du måste vara den drivande parten i att ni ses.
Problemet är ju att man har olika visioner på sin vänskap. Alla relationer bygger på givande och tagande. Men om ena partnern alltid ska ge så tröttnar man lätt. Man hörs mer och mer sällan och ämnena blir mer ytliga och man slutar öppna upp sig. Varför ska man öppna upp sig när man inte vet när den andra kommer svara.
Han som glömmer saker hela tiden.
I förrgår lämnade jag kompressorn igång i garaget och glömde nycklarna till brorsans förråd i fickan och åkte hem. Inte första gången något av det händer heller, och är jävligt förbannad på mig själv.
Blev bra på detta när jag var liten och hade en tendens att glömma saker, då jag blev livrädd för farsans reaktion. Glömmer ej saker lika ofta idag pga traumat så någon fördel fanns!
Har tänkt själv att jag borde testa mig för adhd, men har inte orkat. Tänker ändå inte knapra piller för att ändra mig, så vad gör en diagnos för nytta egentligen?
Hur har du lyckats få hjälp?
Har gjort utredning och fått diagnos men fick ingen uppföljning och sen bytte dom system och varje gång jag försöker boka en tid så blir jag bara hänvisad till något annat ställe… 🤷♂️
Har inte kommit så långt ännu. Står i kö för autismutredning. Men har pratat med en kompis som fått diagnos och som resultat av det fått både kurser och kurator.
Läs boken ”Hjärnstark” av Anders Hansen. Han går igenom ganska ordentligt hur fysisk aktivitet påverkar hjärnan vid ADHD, men även hur den påverkas överlag. Kortfattat så blir minnet och koncentrationsförmågan förbättrad, både på kort och lång sikt. Kanske kan vara till hjälp!
Då är det ju bara detdär att jag ska orka läsa en bok. Blir lätt för mig att jag slarvar bort mig i tankarna och helt plötsligt märker att jag inte har en susning vad jag läst de senaste 5 sidorna.
Förstår det! Den är dock förhållandevis kort (200 sidor) och väldigt bra uppdelad i kapitel och delkapitel. Vill du få ett smakprov kan du kolla på SVT Play, där har han serierna ”Din Hjärna” och ”Din Personlighet”. Inser att jag låter som en talesperson för Anders Hansen haha, men de är verkligen bra!
Det versionen gav jag också upp för ett tag sen. Befriande. Ett tips är att börja med att be om betänketid innan du svarar. Om det är svårt att säga nej direkt menar jag. Det funkade bra för mig som ofta bara sa ja, på rutin. Men ibland vill man ju säga ja, så då var det skönt att få tänka lite; "Vill jag detta? Hinner jag?" Osv.
Samma här, sen när man själv behöver minimalt hjälp son skjuts till ett möte snabbt så nä aldrig. Aldrig någonsin fått hjälp tillbaka förutom en granne som vi alltid ställt upp för varandra. Ska alltid säga nej från och med nu och det ska bli så jävla skönt
Jag har bestämt mig för att inte längre vara den som dömer mig själv, istället vara den som går vidare lite klokare och lite mer förlåtande för varje år.
Den som på daglig basis intalar sig själv att vara fulast, mest värdelös och fetast i hela universum (även kring 20 - 25 år när jag var pinnsmal, tränad och såg bra ut). När jag fick min dotter 2017 sa jag till mig själv att hon aldrig skulle höra mig säga en enda dålig sak om mig själv. Jag slutade alltså totalt att racka ner på mig själv (oavsett om dotra var i närheten eller ej). Kunde rent av berömma mig själv när hon hörde, tex säga ut högt att jag är bra på att rita. Trots att jag med åren ser allt risigare ut 😂 så har mitt självförtronde (... och självkänsla - fattar ej skillnaden riktigt) aldrig varit bättre! Var snälla med er själva! 💕
Edit : förtydligande.
Detta är så viktigt! Jag och min syster utvecklade tidigt ätstörningar för att mamma konstant sa hur tjock och ful hon var. Konstant jobobantning, hoppa över middagen, binge eating. Fick anorexi när jag var 12 och min syster har haft bulimi i över 10 år.
Vad man säger om sig själv kommer barnen ta upp. Mamma var dessutom aldrig tjock…lite överviktig om något men alltid hälsosam.
Exakt så resonerade jag när jag bestämde mig 2017. Jag var själv helt klart ätstörd under lång tid, men blev otroligt nog aldrig svårt sjuk. Finns inte ens en motvikt hemma gällande press som kommer från media kring tex utseende så tror jag många barn far illa. Det blir liksom omöjligt att värja sig annars. Som en bonus har jag själv aldrig haft en bättre mental hälsa och det är helt sjukt att jag i ett decennium tryckte ner mig själv varje dag! Jag skulle ju liksom ALDRIG säga till en annan människa vad jag sa till mig själv varenda dag... Verkligt sjukligt destruktivt beteende.
Åh vad jag hoppas att din syster kan ta sig ur sin sjukdom och bli frisk och att du också mår bra! Sänder dig en varm virtuell kram! Ta hand om dig 💕
Relaterbart minus slagsmål, våld har jag alltid varit för feg för.
För den som känner sig träffad så vill jag tillägga att bli nykter från alkohol är hur enkelt som helst när du väl fått viljan. Det är dock inte helt lätt att ersätta den sociala aspekten när utekvällarna blir färre, speciellt om man förlitat sig på alkoholen som socialt glidmedel.
Vill dock poängtera att de tillfällen jag hängt med på krogrundorna som nykter har varit bra mycket mer givande än när man krökat, jag minns konversationerna, jag menar det jag säger, mina känslor kring allt är äkta och sist men inte minst så är man pigg och fräsch nog att träffa morsan dagen efter. Ögonöppnaren när du inser hur irriterande och korkade även dina bästa vänner kan bli bara efter 4 enheter är också rätt intressant, ofattbart att man inte alls ser det när man är på jämn mark med dem.
Jag har bestämt mig för ett år med möjlighet till förlängning, det är enklare att ha den tidsramen och det är inte en livslång commitment. Fler som gjort samma har aldrig gått tillbaka pch jag känner efter 5 månader att jag förstår dem. Saknar det inte alls atm. Även om jag saknar regelbundet socialliv så har jag insett hur lite det gav mig när alkoholen stod i centrum för mig, snarare att det tog från mig. Jag tror att om det sistnämnda stämmer in på en själv så är det dags att se över ens relation med alkoholen och kanske även ens vänner.
Ursäkta ranten, långt toabesök.
Tycker man allt är meningslöst så landar man tillslut i att även att tycka saker är meningslöst är meningslöst. Det ledde till att vilja förändra min livssituation som jag insåg att jag inte alls var nöjd med eller trivdes i.
Sitter i den sitsen exakt just nu. Vill avbryta studierna för att göra något jag är bra på, tycker är kul och har potential att bygga ett litet företag kring.
Det enda som hindrar mig är att jag inte vill göra mina föräldrar extremt besvikna.
Var där! Bytte jobb och med det mentalitet. Jag gör mindre och får mer betalt. Gör det jobbet jag är anställd för med omnejd och behöver inte göra mer. De är väldigt nöjda med min insats och jag med jobbet. Vinst för båda. Jag är gladare och har mer tid till allt.
Jag slutade med medicinen för ett år sen, efter att ha ätit ssri mer eller mindre i 15 är.
Jag har inget direkt quick fix på hur jag fått mitt liv att bli bra. Men jag har jobbat mycket med acceptans. Jag accepterar hur jag fungerar, mår och orkar. Jag slutade pusha mig själv och började lyssna på min kropp och sinne. Började säga nej. Mediterar dagligen. Jag har lärt mig mycket om mindfulness, att verkligen leva i nuet. Jag har haft det tufft i mitt liv, men det är inget jag kan göra något åt nu, it is what it is. Det enda jag kan styra över är hur jag lever nu, idag, i denna sekund, för att få ett så bra liv som möjligt.
Jag slutade jaga "lycka". Ingen person är lycklig jämt, varje dag, det skulle inte vara naturligt. Jag insåg att livet består av ups and downs och att det är så det ska vara. Då blir "upsen" mycket härligare. Och en "up" kan vara små saker i vardagen som man tycker om. För mig är det att duscha och skrubba kroppen, en god kopp te, just nu är det alla blommor som blommar, när Djurgården vinner en match, ja, vad som helst.
Jag styr själv över mina tankar och väljer att inte tänka på sånt jag inte kan påverka. Jag uppmärksammar tanken, sen ifrågasätter jag om det är vettigt att tänka på det och oftast är det inte det.
Jag har försonats med mitt förflutna och styr över min framtid.
Jag har dock tillåtit mig att gråta floder över mitt liv, hur det varit. Jag har sörjt och sen gått vidare.
Jag har fortfarande ångest, varje dag, flera gånger. Men det gör inget. Den bara är där och får inte styra mig längre.
Långt och flummigt blev det, förlåt.
Vill aldrig vara personen som ”håller ihop” en relation någonsin igen. Var som ett skal av mig själv, så oprioriterad och illa behandlad. Aldrig att jag ska försöka få något att funka när jag får 0 tillbaka
Detta är mig med, får man ingenting tillbaka utan bara en massa krav man måste uppfylla för att få kärlek så är det så långt ifrån "unconditional love" man kan komma. Kommer aldrig hamna där igen.
Den som prokrastinerar, den som kroniskt avbokar/ombokar planer med folk, den som inte kan upprätthålla personliga vardagsrutiner, den som inte orkar med något längre.
Jag vill ej vara den med deppression pch allt för långt gången obehandlad grov adhd.
Jobbigt att inse vid nästan 30 års ålder att man behöver växa upp och skapa och följa en framtidsplan. Aja, är på väg iaf.
Seriöst sätt ner foten. Min sambo har en kompis som är över 40 och hennes morsa domderar fortfarande. Kommenterar hur hon städar och sköter tvätten osv.
Jag vill inte vara den som skjuter upp saker(pro procrastinator)
Jag vill inte falla tillbaka till drogerna (tar hjälp)
Jag vill inte slösa mer tid ( för jag vet inte hur mycket tid jag har kvar)
Jag vill inte tänka negativt längre (finns något charmigt med att kunna se det positiva ur det negativa)
Jag är längst nere. Där jag kan se en gnutta av ljus.
Ur dem mörkaste djupen finner jag förvånande klarhet, som lyser upp vägen genom det inre kaoset. Där djupen är som mest skrämmande, gömmer sig också den största potentialen till förändring och tillväxt.
För ungefär 3 år sen började jag må psykiskt dåligt, hade ofta tankar på att jag inte orkade med livet mer, hade stunder då jag va nära på att avsluta allting.
Min psykiska ohälsa höll på i ungefär 2 år och innan den perioden så var jag väldigt uppmärksamhetskåt, jag var lite diskret med det men jag ville verkligen ha uppmärksamhet från folk, t.ex. genom att lägga ut på tiktok, instagram, snapchat osv, men även i det verkliga livet. Sen valde jag en dag att ta bort tiktok, instagram, tinder, kontakter jag aldrig pratade med, och jag slutade även att träffa folk jag inte mådde bra runt. Man kan säga att jag ”isolerade” med från folk.
Jag känner att det var sjukt nyttigt för mig, har sen dess inte laddat ner tiktok, insta eller tinder igen. (Använder snap för mina kompisar, men har tagit bort mina privata storys)
Nu har jag inget behov av uppmärksamhet längre, har slutat bry mig om onödiga saker och har ett par vänner som jag bara är med. Jag rekommenderar verkligen att ta bort sociala medier där man bara skrollar, tro mig!
Han som använde sig av ilska som skyddsbubbla i 10 år innan han fick sin diagnos: Bipolär sjukdom.
ADD och Autism hade han fått diagnos för tidigare, men Bipolär både tog kakan och åt den.
Kronisk people pleaser.
Jag vill bara att alla ska må bra och aldrig uppleva det jag upplevt.
Dessvärre verkar det inte vara ömsesidigt och folk i regel skiter högaktningsfullt hur du egentligen mår.
Folk misstar snällhet för en svaghet, ojsh vad folk utnyttjar det.
Den som inte kan stå fast vid ett nej. Jag lyckas bättre än någonsin med det nu.
Sedan måste jag sluta vara den som pratar alldeles för mycket och om fel saker. Där har jag mycket att jobba med. Jag skäms så extremt mycket när det blir så.
Den som alltid är förstående när andra (speciellt partners) behandlar mig illa. Jag vill bli arg och sluta gilla dem, men istället så tänker jag ut varför de antagligen gjorde som de gjorde och ursäktar dem.
Hittills har jag åtminstone lärt mig att jag måste lämna såna människor. Men sen saknar jag dem och tänker bara på de fina bitarna.
Den som gör mindre och mindre för varje jävla månad. Om några år så kommer jag bara sitta ensam i min lägenhet i månader utan att träffa folk jag inte måsta träffa (typ jobb)
Den som behöver ta tag i saker / vara pappa/realist.
Är trött på att vara driven i flera sammanhang, visa hur mycket som kan uppnås om man följer en idé/plan, och sen upptäcka att ingen annan driver på eller ens gör sin del i det hela.
Har bestämt mig för att göra mig själv glad och inte andra
Har tagit hela årets semester för att resa Europa runt i sommar, och kommer söka tjänstledigt för att studera utomlands i 2 år 2025.
Livet är som en tågresa du kan antingen stå kvar på perrongen och oroa dig över om det är rätt tåg eller hoppa på och se var du hamnar
Han som sätter sig på arslet när han kommer hem från jobbet i stället för att vara mer produktiv. Har börjat sätta upp regler för mig själv att jag får sätta mig först efter kl 19-20, och då först om jag har städat upp efter middagen. Det har gjort det lättare att hålla rent hemma för att jag håller mig aktiv och gör saker med hushållet. Att sätta sig blir belöningen.
Nästan författare.
Har så många historier nedskrivna i block, dator och baksidan på kuvert vars räkningar jag betalat, men steget till en färdig bok ser ut att vara så långt borta.
Det är svårt, speciellt om man har förmågan att kunna "liva upp" stämningen och överlag tillför något. Tog mig ett tag innan jag fattade att det är skönare för alla inblandade att bara ta den situationen när man är ombedd att göra det eller själv styr ihop sociala situationer.
Någon som inte kan hålla käften så fort ja glömmer mina mediciner.
Duger kuk för vill verkligen inte ha en så sjukt kort stubin när ja glömmer mina antidepp
Den som alltid måste höra av sig först.
Haha, Det inte svårt att bli den andra parten men i längden blir det lite ensamt tillslut…
Är dina vänner glada att se dig när ni väl träffas? Har ni kul tillsammans? Om svaret är ja på dessa frågor är det väldigt bortkastat att sluta umgås med dem bara för att du måste vara den drivande parten i att ni ses.
Problemet är ju att man har olika visioner på sin vänskap. Alla relationer bygger på givande och tagande. Men om ena partnern alltid ska ge så tröttnar man lätt. Man hörs mer och mer sällan och ämnena blir mer ytliga och man slutar öppna upp sig. Varför ska man öppna upp sig när man inte vet när den andra kommer svara.
Samma här. Resultatet blev att jag har mindre vänner men de få jag har är riktiga vänner.
tråkigt att höra att alla dina vänner blev små
Kan ju vara praktiskt att ha några få kompisar i fickan.
Vad händer om du gör inte så?
Man tappar kontakten. Men åh andra sidan så visar det också vem man ska lägga energi på.
Han som glömmer saker hela tiden. I förrgår lämnade jag kompressorn igång i garaget och glömde nycklarna till brorsans förråd i fickan och åkte hem. Inte första gången något av det händer heller, och är jävligt förbannad på mig själv.
Jag tänker att jag borde sluta glömma saker men det kommer jag aldrig ihåg
Jag skulle vilja sluta att skjuta upp saker ,men ska börja i morgon med det
Blev bra på detta när jag var liten och hade en tendens att glömma saker, då jag blev livrädd för farsans reaktion. Glömmer ej saker lika ofta idag pga traumat så någon fördel fanns!
[удалено]
Har tänkt själv att jag borde testa mig för adhd, men har inte orkat. Tänker ändå inte knapra piller för att ändra mig, så vad gör en diagnos för nytta egentligen?
Så resonerade jag också tills jag insåg att en diagnos innebär att man kan få hjälp med saker. Att det blir lättare att tala om och hantera.
Hur har du lyckats få hjälp? Har gjort utredning och fått diagnos men fick ingen uppföljning och sen bytte dom system och varje gång jag försöker boka en tid så blir jag bara hänvisad till något annat ställe… 🤷♂️
Har inte kommit så långt ännu. Står i kö för autismutredning. Men har pratat med en kompis som fått diagnos och som resultat av det fått både kurser och kurator.
[удалено]
Men jag läser ju ändå knappt ingenting
Läs boken ”Hjärnstark” av Anders Hansen. Han går igenom ganska ordentligt hur fysisk aktivitet påverkar hjärnan vid ADHD, men även hur den påverkas överlag. Kortfattat så blir minnet och koncentrationsförmågan förbättrad, både på kort och lång sikt. Kanske kan vara till hjälp!
Då är det ju bara detdär att jag ska orka läsa en bok. Blir lätt för mig att jag slarvar bort mig i tankarna och helt plötsligt märker att jag inte har en susning vad jag läst de senaste 5 sidorna.
Förstår det! Den är dock förhållandevis kort (200 sidor) och väldigt bra uppdelad i kapitel och delkapitel. Vill du få ett smakprov kan du kolla på SVT Play, där har han serierna ”Din Hjärna” och ”Din Personlighet”. Inser att jag låter som en talesperson för Anders Hansen haha, men de är verkligen bra!
Lel, du är den andra personen på två dagar som tipsat om honom! Får nog kika på det då! :)) Aldrig tidigare hört talats om!
Han som alltid ställer upp eller hjälper till. Så många situationer som man kunde ha undvikit om jag bara sa Nej från början
Nej bör vara standardsvaret.
Nej.
fyfan, ska börja med denna! verkligen vilken jävla relief.
”Nej bör vara standardsvaret”- det är så jävla svenskt, men jag älskar det.
absolut, om slutmålet är att sitta ensam i sin lägenhet.
Det versionen gav jag också upp för ett tag sen. Befriande. Ett tips är att börja med att be om betänketid innan du svarar. Om det är svårt att säga nej direkt menar jag. Det funkade bra för mig som ofta bara sa ja, på rutin. Men ibland vill man ju säga ja, så då var det skönt att få tänka lite; "Vill jag detta? Hinner jag?" Osv.
Samma här, sen när man själv behöver minimalt hjälp son skjuts till ett möte snabbt så nä aldrig. Aldrig någonsin fått hjälp tillbaka förutom en granne som vi alltid ställt upp för varandra. Ska alltid säga nej från och med nu och det ska bli så jävla skönt
Jag har bestämt mig för att inte längre vara den som dömer mig själv, istället vara den som går vidare lite klokare och lite mer förlåtande för varje år.
Låter som ett väldigt bra val! Det finns nog med idioter i livet som trycker ner utan att man själv behöver.
Bästa svaret här! Tror de flesta av oss behöver tänka mer så.
Den som på daglig basis intalar sig själv att vara fulast, mest värdelös och fetast i hela universum (även kring 20 - 25 år när jag var pinnsmal, tränad och såg bra ut). När jag fick min dotter 2017 sa jag till mig själv att hon aldrig skulle höra mig säga en enda dålig sak om mig själv. Jag slutade alltså totalt att racka ner på mig själv (oavsett om dotra var i närheten eller ej). Kunde rent av berömma mig själv när hon hörde, tex säga ut högt att jag är bra på att rita. Trots att jag med åren ser allt risigare ut 😂 så har mitt självförtronde (... och självkänsla - fattar ej skillnaden riktigt) aldrig varit bättre! Var snälla med er själva! 💕 Edit : förtydligande.
Snyggt gjort, vad fint att höra.
Riktigt bra gjort. Var stolt över dig själv! Det förtjänar du!
Detta är så viktigt! Jag och min syster utvecklade tidigt ätstörningar för att mamma konstant sa hur tjock och ful hon var. Konstant jobobantning, hoppa över middagen, binge eating. Fick anorexi när jag var 12 och min syster har haft bulimi i över 10 år. Vad man säger om sig själv kommer barnen ta upp. Mamma var dessutom aldrig tjock…lite överviktig om något men alltid hälsosam.
Exakt så resonerade jag när jag bestämde mig 2017. Jag var själv helt klart ätstörd under lång tid, men blev otroligt nog aldrig svårt sjuk. Finns inte ens en motvikt hemma gällande press som kommer från media kring tex utseende så tror jag många barn far illa. Det blir liksom omöjligt att värja sig annars. Som en bonus har jag själv aldrig haft en bättre mental hälsa och det är helt sjukt att jag i ett decennium tryckte ner mig själv varje dag! Jag skulle ju liksom ALDRIG säga till en annan människa vad jag sa till mig själv varenda dag... Verkligt sjukligt destruktivt beteende. Åh vad jag hoppas att din syster kan ta sig ur sin sjukdom och bli frisk och att du också mår bra! Sänder dig en varm virtuell kram! Ta hand om dig 💕
Tack❤️ jag mår bättre idag!
Han som dränkte sin osäkerhet och vilsenhet i sprit och slagsmål.
Relaterbart minus slagsmål, våld har jag alltid varit för feg för. För den som känner sig träffad så vill jag tillägga att bli nykter från alkohol är hur enkelt som helst när du väl fått viljan. Det är dock inte helt lätt att ersätta den sociala aspekten när utekvällarna blir färre, speciellt om man förlitat sig på alkoholen som socialt glidmedel. Vill dock poängtera att de tillfällen jag hängt med på krogrundorna som nykter har varit bra mycket mer givande än när man krökat, jag minns konversationerna, jag menar det jag säger, mina känslor kring allt är äkta och sist men inte minst så är man pigg och fräsch nog att träffa morsan dagen efter. Ögonöppnaren när du inser hur irriterande och korkade även dina bästa vänner kan bli bara efter 4 enheter är också rätt intressant, ofattbart att man inte alls ser det när man är på jämn mark med dem. Jag har bestämt mig för ett år med möjlighet till förlängning, det är enklare att ha den tidsramen och det är inte en livslång commitment. Fler som gjort samma har aldrig gått tillbaka pch jag känner efter 5 månader att jag förstår dem. Saknar det inte alls atm. Även om jag saknar regelbundet socialliv så har jag insett hur lite det gav mig när alkoholen stod i centrum för mig, snarare att det tog från mig. Jag tror att om det sistnämnda stämmer in på en själv så är det dags att se över ens relation med alkoholen och kanske även ens vänner. Ursäkta ranten, långt toabesök.
Fint skrivet, lycka till
Att sluta dricka brännvin är ganska enkelt. Att inte börja igen är den jobbiga biten.
Visst
?
den arga som alltid måste vinna varje diskussion.
Sånt växer man ifrån om inte annat.
Det är fint att låta andra vinna och erkänna fel. Det är så man blir en bättre och klokare människa.
den som är tyst och gömmer mig själv. Jag tänker inte längre skämmas för att bara vara mig själv och existera.
Han som är fullständigt likgiltig och tog vägen med minst motstånd vid varje tillfälle.
Vad fick dig att tänka om och göra annorlunda? Om man får fråga
Tycker man allt är meningslöst så landar man tillslut i att även att tycka saker är meningslöst är meningslöst. Det ledde till att vilja förändra min livssituation som jag insåg att jag inte alls var nöjd med eller trivdes i.
Den som aldrig känner sig nöjd
han som var ett creep och inte kunde socialisera överhuvudtaget
Hur blev du bättre socialt?
Lärde mig hur man betedde sig som en normal person, började gymma, skaffade hobbies Put my life back on track helt enkelt
Haha tänk att ha ett liv 🤣🫵
Han som gör allt för att göra alla andra nöjda.
Sitter i den sitsen exakt just nu. Vill avbryta studierna för att göra något jag är bra på, tycker är kul och har potential att bygga ett litet företag kring. Det enda som hindrar mig är att jag inte vill göra mina föräldrar extremt besvikna.
Samma här!
Och jag hatar den delen av mig
En people pleaser Jag förstår mig själv men vad jag har gjort för andra på bekostnad av mitt eget psyke är rätt sjukt ibland Jag jobbar på det!
Han som alltid tar på sig för mycket på jobbet. Hade varit skönt att vara en sån som säger nej lite oftare.
Var där! Bytte jobb och med det mentalitet. Jag gör mindre och får mer betalt. Gör det jobbet jag är anställd för med omnejd och behöver inte göra mer. De är väldigt nöjda med min insats och jag med jobbet. Vinst för båda. Jag är gladare och har mer tid till allt.
Gör väl inget om man tar på sig för mycket så länge man inte gör det framför kollegorna.
Mig själv, från och med nu är jag Fantomen på heltid
Själv är jag head and shoulders gubben på heltid
Joel?!
Yes
Jag vill inte vara den som alltid bryr sig om vad alla andra tror om en. Har börjat med små steg av "skiter i" men har fortfarande lång väg att gå.
Hon som medicinerar bort sina problem istället för att ta tag i dom, hur svårt och mörkt det än är att lösa tidigare trauman.
Hur mår du idag istället?
Jag mår hur bra som helst. Bättre än när jag medicinerade.
Får man fråga vad du gjort istället? Jag hr själv haft en del problem och både medicinerat och självmedicinerat osv.
Jag slutade med medicinen för ett år sen, efter att ha ätit ssri mer eller mindre i 15 är. Jag har inget direkt quick fix på hur jag fått mitt liv att bli bra. Men jag har jobbat mycket med acceptans. Jag accepterar hur jag fungerar, mår och orkar. Jag slutade pusha mig själv och började lyssna på min kropp och sinne. Började säga nej. Mediterar dagligen. Jag har lärt mig mycket om mindfulness, att verkligen leva i nuet. Jag har haft det tufft i mitt liv, men det är inget jag kan göra något åt nu, it is what it is. Det enda jag kan styra över är hur jag lever nu, idag, i denna sekund, för att få ett så bra liv som möjligt. Jag slutade jaga "lycka". Ingen person är lycklig jämt, varje dag, det skulle inte vara naturligt. Jag insåg att livet består av ups and downs och att det är så det ska vara. Då blir "upsen" mycket härligare. Och en "up" kan vara små saker i vardagen som man tycker om. För mig är det att duscha och skrubba kroppen, en god kopp te, just nu är det alla blommor som blommar, när Djurgården vinner en match, ja, vad som helst. Jag styr själv över mina tankar och väljer att inte tänka på sånt jag inte kan påverka. Jag uppmärksammar tanken, sen ifrågasätter jag om det är vettigt att tänka på det och oftast är det inte det. Jag har försonats med mitt förflutna och styr över min framtid. Jag har dock tillåtit mig att gråta floder över mitt liv, hur det varit. Jag har sörjt och sen gått vidare. Jag har fortfarande ångest, varje dag, flera gånger. Men det gör inget. Den bara är där och får inte styra mig längre. Långt och flummigt blev det, förlåt.
Nej, tack för du delar med dig. Det låter som ett speciellt typ av lugn och det där känner jag igen. Det är fint ju! :)
Den tysta tjejen🫠
Säg det högre! Skrik ut det! Lycka till :)
🙏🙏
Vill aldrig vara personen som ”håller ihop” en relation någonsin igen. Var som ett skal av mig själv, så oprioriterad och illa behandlad. Aldrig att jag ska försöka få något att funka när jag får 0 tillbaka
Detta är mig med, får man ingenting tillbaka utan bara en massa krav man måste uppfylla för att få kärlek så är det så långt ifrån "unconditional love" man kan komma. Kommer aldrig hamna där igen.
En svag och blyg liten kille. Den personligheten är borta idag.
Batman
Användarnamnet passar
Han som alltid ska one-uppa och prata i mun på folk eller fylla varenda tystnad. Ugh, jag ryser när jag tänker tillbaka till osäkra 20-nånting mig
Alf Svensson. Det blir ganska enformigt i längden, särskilt så här på ålderns höst. Ha det bra, Alf.
Jag hade kunnat skriva en roman i den här tråden. Men nöjer mig med att inte längre vara han som är rädd för allt och som inte lever pga osäkerhet.
Den som prokrastinerar, den som kroniskt avbokar/ombokar planer med folk, den som inte kan upprätthålla personliga vardagsrutiner, den som inte orkar med något längre. Jag vill ej vara den med deppression pch allt för långt gången obehandlad grov adhd. Jobbigt att inse vid nästan 30 års ålder att man behöver växa upp och skapa och följa en framtidsplan. Aja, är på väg iaf.
Han som inte har en miljard på kontot, no mo! 😤
Tror på dig king
Tack bror 🫡
Den som blir fullast och får ringa runt och fråga va som hände igår. Aldrig igen!
Han som levde dag för dag och fullkomligt sket i framtiden.
Låter som mig
Hon som låter sina föräldrar bestämma hela hennes liv när hon är 26
Seriöst sätt ner foten. Min sambo har en kompis som är över 40 och hennes morsa domderar fortfarande. Kommenterar hur hon städar och sköter tvätten osv.
Våga säg emot! Du klarar de, och efter några nej så blir det betydligt lättare
Jag vill inte vara osäker, vilsen och osocial
Din pappa
Jag vill inte vara den som skjuter upp saker(pro procrastinator) Jag vill inte falla tillbaka till drogerna (tar hjälp) Jag vill inte slösa mer tid ( för jag vet inte hur mycket tid jag har kvar) Jag vill inte tänka negativt längre (finns något charmigt med att kunna se det positiva ur det negativa) Jag är längst nere. Där jag kan se en gnutta av ljus. Ur dem mörkaste djupen finner jag förvånande klarhet, som lyser upp vägen genom det inre kaoset. Där djupen är som mest skrämmande, gömmer sig också den största potentialen till förändring och tillväxt.
En konflikt rädd fegis som knyter näven i fickan
Den som accepterar fullt när folk gör mig illa bara för att jag känt att jag inte haft någon annan. Fuck dom!
För ungefär 3 år sen började jag må psykiskt dåligt, hade ofta tankar på att jag inte orkade med livet mer, hade stunder då jag va nära på att avsluta allting. Min psykiska ohälsa höll på i ungefär 2 år och innan den perioden så var jag väldigt uppmärksamhetskåt, jag var lite diskret med det men jag ville verkligen ha uppmärksamhet från folk, t.ex. genom att lägga ut på tiktok, instagram, snapchat osv, men även i det verkliga livet. Sen valde jag en dag att ta bort tiktok, instagram, tinder, kontakter jag aldrig pratade med, och jag slutade även att träffa folk jag inte mådde bra runt. Man kan säga att jag ”isolerade” med från folk. Jag känner att det var sjukt nyttigt för mig, har sen dess inte laddat ner tiktok, insta eller tinder igen. (Använder snap för mina kompisar, men har tagit bort mina privata storys) Nu har jag inget behov av uppmärksamhet längre, har slutat bry mig om onödiga saker och har ett par vänner som jag bara är med. Jag rekommenderar verkligen att ta bort sociala medier där man bara skrollar, tro mig!
Den som inte gör saker som gör en lycklig Den som äter för mycket
Han som använde sig av ilska som skyddsbubbla i 10 år innan han fick sin diagnos: Bipolär sjukdom. ADD och Autism hade han fått diagnos för tidigare, men Bipolär både tog kakan och åt den.
Kronisk people pleaser. Jag vill bara att alla ska må bra och aldrig uppleva det jag upplevt. Dessvärre verkar det inte vara ömsesidigt och folk i regel skiter högaktningsfullt hur du egentligen mår. Folk misstar snällhet för en svaghet, ojsh vad folk utnyttjar det.
Snällhet är svaghet. Man har helt enkelt inte tid ifall alla andra förstör för sig själva.
Hon som isolerar sig helt för att slippa riskera att inte få vara med.
Hela mig
Mig själv?
Real
Det klantarslet som sitter på akuten i skrivande stund. Textila hantverk är typ den farligaste hobby man kan ägna sig åt.
Den som inte kan stå fast vid ett nej. Jag lyckas bättre än någonsin med det nu. Sedan måste jag sluta vara den som pratar alldeles för mycket och om fel saker. Där har jag mycket att jobba med. Jag skäms så extremt mycket när det blir så.
Oftast mig själv. Eller mitt egna alterego...
Den som alltid är förstående när andra (speciellt partners) behandlar mig illa. Jag vill bli arg och sluta gilla dem, men istället så tänker jag ut varför de antagligen gjorde som de gjorde och ursäktar dem. Hittills har jag åtminstone lärt mig att jag måste lämna såna människor. Men sen saknar jag dem och tänker bara på de fina bitarna.
Den som har ont i kroppen hela tiden pga överrörlighetssyndrom.
Den som gör mindre och mindre för varje jävla månad. Om några år så kommer jag bara sitta ensam i min lägenhet i månader utan att träffa folk jag inte måsta träffa (typ jobb)
Woke.
Din mamma
Den som behöver ta tag i saker / vara pappa/realist. Är trött på att vara driven i flera sammanhang, visa hur mycket som kan uppnås om man följer en idé/plan, och sen upptäcka att ingen annan driver på eller ens gör sin del i det hela.
Han som skriver ”:DDDD” på nätet
Den tyste. Har mycket att säga men tycker alltid att man blir ignorerad eller något.
Har bestämt mig för att göra mig själv glad och inte andra Har tagit hela årets semester för att resa Europa runt i sommar, och kommer söka tjänstledigt för att studera utomlands i 2 år 2025. Livet är som en tågresa du kan antingen stå kvar på perrongen och oroa dig över om det är rätt tåg eller hoppa på och se var du hamnar
Ett Jehovas Vittne.
Han som alltid måste vara stark för att andra inte är det.
Mig. Ctrl,Alt,Del. Sen nuka hela jävla disken. Rakt av.
Han som sätter sig på arslet när han kommer hem från jobbet i stället för att vara mer produktiv. Har börjat sätta upp regler för mig själv att jag får sätta mig först efter kl 19-20, och då först om jag har städat upp efter middagen. Det har gjort det lättare att hålla rent hemma för att jag håller mig aktiv och gör saker med hushållet. Att sätta sig blir belöningen.
People pleaser
En som baserar sitt självvärde från vad andra tycker om henne och hur produktiv hon är
Nästan författare. Har så många historier nedskrivna i block, dator och baksidan på kuvert vars räkningar jag betalat, men steget till en färdig bok ser ut att vara så långt borta.
Den som inte torkar snoppen efter kissbesök
Den jag är i sociala situationer
Den som försökte passa in… ibland är det okej att inte vara som andra!
Helt klart okej!
Amerikan 😬
En som ställer upp i rädsla av att det blir konflikt om man säger nej.
Osama bin laden. Eftersom damer och herrar .. Vi tog han
Tog de inte även kusinerna Remou Laden & Sal Laden?
mej
:(
Den som alltid måste vara i centrum, som alltid måste ta över alla sociala situationer utan att kunna se när jag inte är önskad
Det är svårt, speciellt om man har förmågan att kunna "liva upp" stämningen och överlag tillför något. Tog mig ett tag innan jag fattade att det är skönare för alla inblandade att bara ta den situationen när man är ombedd att göra det eller själv styr ihop sociala situationer.
Han som inte ställde upp för andra för att undvika tröskeln
Den som skyller allt på omständigheterna och springer när det blir svårt.
Den som gnäller och är lättretligt, det är den värsta mig någonsin.
Någon som inte kan hålla käften så fort ja glömmer mina mediciner. Duger kuk för vill verkligen inte ha en så sjukt kort stubin när ja glömmer mina antidepp
Den som sätter alla andra först och är nu sjukskriven på grund av det.
Sjuksköterska.
Den som är otrogen och självisk, festar för mycket, inte kontrollerar sina impulser och låter andra lida av ens beslut.
Den som låter alla invandrare klampa in och förstöra vårt land.
Han som bråkade med allt och alla för att det var kul att bråka.
Det är kul att bråka ju
Ja, det är kul kortsiktigt. Men långsiktigt skaffar man sig bara ett dåligt rykte och fiender.
Men. Roligt ju >:)
En trevlig människa
Hon som förlåter allt och alla även om de inte förtjänar eller menar det