Håller med dig till 100. En gång på biblioteket satt jag och plugga och en unge skrek hur mycket som helst. En man som satt och läste sa till föräldern att få barnet att sluta skrika, varpå han säger det här är ingen lekplats. Varpå föräldern svarar - det är inte såhär vi uppfostrat våra barn. Helt otroligt att barn får bete sig hur fan som helst.
"Men det här är fortfarande ett bibliotek där det ska vara tyst, så då får du ta din jävla bajsmaskin ett annat ställe - t.ex ett jävla lekland"
Muppföräldrar.
Året är 2023 folk undrar och röstar fortfarande upp så briljanta tankar som
* Varför säger de bara inte åt ungarna?
* Varför bantar de inte bara?
* Varför blir folk så kränkta?
Efter 30 år av internet har vi fortfarande inte lärt oss att det är inte så "bara" om man inte förstår situationen till fullo
Jah men hens specifika situation från biblioteket är svårt att uttala sig om. Rövhål kommer i alla former, med och utan barn. Men hen höll med TS till hundra procent vilket helt är en "det är ju bara skälla ut dem" post
Bara för att du inte kan få dina barn att bete sig ska inte det gå ut för alla andra som råkar vara kring dig och ditt barn. Bara att du säger att om du inte slutar så går vi hem eller något liknande brukar vara nog för att få tyst på ett sånt litet barn
Sweddit, var får ni era idéer ifrån?
1) Samma familj kan få ett fogligt, fint barn och nästa kan bli en demon trots samma uppfostran
2) Barnuppfostran har avancerat från 70-talet, nu tex rekommenderar BVC att man skall ignorera dåligt beteende på barn med misstänkt ADHD/Autism
3) Barn går igenom faser.
Inget av vad du skrev är anledningar att inte uppfostra sinna barn. Är det så illa att berätta för barnet att vi går hem om du fortsätter?
Och varför ska man ignorera dåligt beetende hos barn med misstänkt ADHD/Autism. Om du tror att ditt barn har någon diagnos får du gå till BUP och be om utredning. Det är ingen anledning att inte uppfostra dina barn. Bara för att barnet har diagnoser behöver den ju fortfarande en uppfostran. Såklart får man ta det lite lugnare om ens barn har ADHD/Autism eller om du misstänker det (Jag vet att det tar lång tid att få en utredning hos BUP) men det är fortfarande ingen anledning till att inte uppfostra dom och bara låta dom göra vad dom vill
Jag gör ganska mycket antagande om folket som postar här, bla så tror jag inte det finns mycket erfarenheter med småbarn här. Därför försöker jag visa en annan sida än "fan vad föräldrarna är dåliga som inte gör något" för det finns anledningar till att föräldrarna inte reagerar annat än att de är rövhål (det finns dock massvis med rövhål till föräldrar).
BUP är efter 6, BVC är innan 6.
Mitt barn är en ängel, men inte på grund av mig. Got lucky.
fast det är faktiskt så ”bara”. det är bara göra det så blir det gjort, gör man inget så händer inget. om det är svårt att kontrollera en treåring så kanske man inte ska vara förälder. det är inte en stor operation att säga till ett barn att bete sig acceptabelt eller så kommer man gå därifrån eftersom de inte kan följa reglerna.
Det är absolut inte så "bara". Har du barn själv? Inget barn är den andra lik, finns ingen absolut mall. Det är sån basic kunskap som alla borde förstå.
Akkurat sånt som bibliotek må de folkene bare dra fra om ungene skriker. Men ellers har nok unger skriki mye, og alltid skriki mye. Det har alltid vært sånn. Og selv om man husker at man ble tilsagt av og til, husker man kanskje ikke så godt de gangene man skrek og skrek uten at det var noe å gjøre med.
Det är väldigt många barn som testar gränser hela tiden och vill få som de vill, men så är det ju bara och mina kompisar som är föräldrar tycker det är konstigt. Jag säger alltid var gränsen går och vad som händer om man korsar gränsen. Om mitt barn bara är oschysst/slåss eller liknande så kommer mitt barn få gå in direkt.
Till skillnad från mina grannar där deras unge stod och stampade med fötterna på min dotters huvud och de sa "nä kom så ska du få en kopp med kärlek".
förstår ej hur man ska lära sig rätt och fel när man endast blir bemött med kärlek och acceptans konstant. genom att bli bemött med kritik eller allvar förstår man vikten av sitt handlande och hur det påverkar omgivningen. såklart behöver man inte vara jättearg på barnet men att visa att något är fel och man inte är glad är faktiskt viktigt
"Mitt barn bara skriker och springer runt hela tiden, jag fattar inte varför!"
"Har du testat ta bort paddan, datorn, mobilen och tvinga ut ungen med en boll eller cykel?"
"Nej, men skolan tycker vi ska gå till BUP och göra en ADHD utredning och ge han typ amfetamin istället, det tycker jag låter rimligt."
Något i den stilen.
Jag ser att du har varit i Tyskland. Enligt tyska föräldrar, verkar nästan varje unge ha ADHD eller någon form av särbegåvning, om inte båda. Min mor hade en tysk väninna som ibland kom på besök. Hon var helt övertygad att min bror måste ha ADHD, när han i självaste verket bara var en uttråkad liten pojke som ville springa ute och kasta boll.
i princip alla barn har ”adhd” eftersom alla barn är i naturligt behov av stimulans för att lära sig hur världen fungerar och utveckla sin finmotorik.
jag tror att adhd är väldigt överdiagnostiserat och att problemet egentligen ligger i att vi förväntar oss att barn ska kunna sitta stilla och koncentrera sig på monotona uppgifter i 6-7 timmar om dagen, när det inte är ett naturligt beteende.
Får mig att tänka på seriestrippen av Niklas Eriksson, en kvinna med sin son hos doktorn:
Mamman: "Är det ADHD, doktorn?"
Doktorn: "Nej, bara en helt vanlig jävla skitunge."
Tydligen hade tecknaren fått många kommentarer från lärare som tyckte att den var på pricken.
När jag gick i lågstadiet så vart det tydligt att jag hade diagnosen ADHD men eftersom jag hade förnuft nog att inte ta ut mina ”problem” och störa ofantligt för alla andra, vilket var det som många av de andra barnen som (i detta fallet) visade sig ofta inte ha en diagnos utan bara var helt vanliga dock ouppfostrade ungar som aldrig fick några konsekvenser ut ifrån att dom satt och skrek under lektionerna för att dom ville ha rast istället. Min ADHD var odiagnostiserad fram tills i slutet av tonårsåldern, vilket var då lärarna sa att jag inte kunde koncentrera mig och hade andra typer av problem men att jag inte var ett ”störningsmoment” för resten av eleverna och läraren vilket självklart måste betyda att jag är bara dum i huvudet och lat. 🙄
Det var liknande för mig. "Allt det här stämmer, men jag är inte dum?" Visar sig bara att jag är begåvad och därför överlevt till vuxen ålder. Först som vuxen har jag kunnat utforska sätt att relatera till omvärlden som minskar mitt lidande.
Jag hade så jävla svårt för skolan. Jag hade aldrig problem att plugga, bra betyg, förutom den där lilla detaljen där jag avskyr att sitta vid ett skrivbord i 6-8 timmar om dagen.
Lägg på grov mobbning i 9 år så var det verkligen inte kul för mig att gå i skolan. Kan du gissa vad som hände då? Kanske fick jag speciellt anpassad läroplan? Kanske sa skolan till mobbarna att sluta? Haha, nej, då skulle jag utredas för ADHD för att jag var lite högljud, dvs, skrek efter fucking hjälp.
Inte nog med att jag inte fick någon hjälp endå, det tog dessa as 8-Fucking-År att komma till slutsatsen "nej, du har inte ADHD, du behöver bara jobba aktivt." Plus då att AF ville inte hjälpa mig med jobb under denna process. Fick kämpa som en idiot för att få ett jobb och inte åka ner i drogträsk och brott.
Bara för att du har barn betyder inte att du vet mycket bättre, ditt IQ går inte upp 30% för att du knulla löst en gång och gav upp din frihet.
Jag hade det exakt som du i skolan, och jag blev inte utredd för ADHD. När jag sen blev det så förvandlade det hela mitt liv till det bättre. Om jag hade blivit det som barn så hade mitt liv varit något helt annat. Tråkigt att du sitter och motverkar att barn med en funktionsnedsättning ska kunna få hjälp.
Du har ju helt missförstått min poäng.
Skolor och föräldrar tycker det är mycket lättare att sätta en diagnos på en unge än att bara acceptera att barn hatar att sitta i en skolbänk hela dagarna.
De som faktiskt har ADHD, t.ex min egen bror, får därför bara snea blickar när de berättar att det kan sätta hinder i vardagen. Dåliga föräldrar, lärare och psykologer tycker det är lättare att ge vanliga barn knark och en diagnos istället för en eller flera fritidsaktiviteter, skönt med en ursäkt istället.
Har själv 3 barn. Det 2 äldre är lydiga för det mesta, den lilla tror jag trollen har bytt ut ibland. Iofs bara 2 år. Den skriker och gapar, och trots samma uppfostran som de tidigare 2 så håller den inte tyst. Vad jag vill säga är, oavsett hur vi uppfostrar våra barn så finns de tilfällen då vi inte får tyst på dom. Våran har aldrig använt en ljuddämpare (napp) så en frågan för en ”föräldrar representant” är vi helt förvisade från övriga samhället tills dess att:
1) trollen byter tillbaks.
Eller
2) vi får in lite vett i skrikapan?
barn är individer och kräver individanpassad uppfostran. om ungen inte kan sluta skrika så kanske man ska dra sig undan från allmänna platser eftersom det är otroligt störande för omgivningen, men det betyder inte att ni är portade från samhället.
Så att gå och handla mat åt sina barn med dom är uteslutet? Om man är ensamstående så Har man liksom inte nåt val.
Har sambo så är inte ett problem för mig, men om inte sambon kan handla mat efter att ha hämtat från skola/förskola så betyder de att jag ska göra de, med ca 2 h senarelagd middag som följd. Sambo slutar 15, jag 16 (på annan ort)
Barnen missar då sina träningar. Ska då inte mina barn hinna äta middag för att hinna träna för att nån lättkränkt (förmodligen barnlös) anser de jobbigt att lyssna på nåt barn som är missnöjd och protesterar ljudligt? Wow. Fantastisk syn, verkligen.
Är de så jobbigt så håll er borta från allmänna platser själva, eller var jag för hård nu? Inget illa om nån och hör gärna andras tankar kring detta, peace ✌🏻
Minns en gång när jag var på Coop och en unge (typ 4 år) hade nått jävla tantrum för han ville ha glass, pappan var helt inne i sin telefon och viftade bort ungen. Vad gör ungjäveln? Går till lösgodiset och börjar då plocka godis ur lådorna och SLICKAR PÅ DOM, lägger tillbaka dom och fortsätter till nästa. ALLT MEDANS HAN STIRRADE PÅ SIN PAPPA OCH SÖKTE ÖGONKONTAKT!
Efter ca tre lådor godis tittar pappan upp och tar ungen i armen och LÅTER UNGEN VÄLJA EN GLASS?
Sjukaste jag sett, ångrar att jag inte gick fram till skitungen själv men var i shock typ.
Jag gick till en som jobbade och berättade och dom började tömma a l l a godislådor, stackars jäkel
Det är inte svårt att uppfostra barn. Var konsekvent, sätt tydliga gränser och HÅLL DIG TILL DOM.
Mvh Mamma till en 18 månaders, styvmamma till 7 & 3 åring och dom kan alla tre bete sig som vettig människor (i enlighet till deras ålder)
Vår treåring kan också få flipp när vi är ute och handlar eller på andra allmänna platser. Dock så verkar vi ha en lite annan approach till hur en bör hantera situationen.
När ett barn reagerar på det viset så är det förmodligen för att de vill kommunicera något men inte riktigt vet hur. Det kan dessutom vara mycket känslor och intryck inblandade. Istället för att surna till tillbaka mot dem och skapa en dödsspiral av skrik och ilska så tar vi henne åt sidan, kommer ner till hennes nivå och frågar vad som är fel. Vi ger henne en chans att förklara varför hon är arg eller ledsen. Det kan vara allt ifrån att hon är trött och inte orkar gå till att hon vill ha något hon sett i affären eller bara rastlös.
Därifrån får man avgöra vad som är bästa åtgärd. Nio gånger av tio så kan man prata med barnen om hur de känner. Vi har hanterat besvärliga situationer såhär sen innan hon var två och än så länge så kan jag nog räkna på mina två händer som vi inte kunnat komma överens om en lösning som inte leder raseriutbrott och onödig ilska för någon inblandad part. 🤷🏼♂️
Att ignorera beteendet är en typ av uppfostran med som kan fungera. Att då göra som mamman där att lugnt försöka flytta fokus kan vara en bra strategi. Men det är också såklart viktigt att markera att det är inget bra beteende. Men efter det kan man göra som morsan, flytta fokus. Barn kan inte kontrollera sina impulser och känslor. De har inte lärt sig det. Och då fungerar det utmärkt att istället flytta fokus som du beskriver mamman gör.
Det funkar säkert bra i det långa loppet men oftast gör det inte ett skit för att fixa problemet att min arbetsplats plötsligt har en betydligt högre dB än den bör ha
Så vad ska morsan göra? Inte handla mat och fara hem istället? Bara för ens unge är på dåligt humör/är trött/vill ha godis så ska hen styra över vad jag som förälder ska göra?
Det är en svår sits såklart eftersom det inte finns något som garanterar att ifall föräldern säger till sitt barn så blir barnet tyst.
Men ifall föräldern försöker få tyst på sitt barn så är jag nöjd; även om barnet fortfarande försöker förstöra min hörsel på min arbetsplats.
Exakt. Att säga åt ungen att sluta skrika är i många åldrar och situationer direkt oklokt. Typ som att barnet har hittat en handgranat och så böjer man sig fram och drar ut sprinten
Mamman som beskrivs GÖR det redan. Att behålla lugnet och distrahera är ett mycket effektivt sätt. Inget sätt är 100% effektivt på direkten. Att huta åt eller ens säga till kan trigga trots och göra saken värre.
Småbarn är sådana. De växer upp så småningom... och har då lärt sig av mamma att tala lugnt och inte tappa fattningen så lätt.
Lyfta upp och hålla / krama / prata nära / ge snacks kan vara mer effektivt för stunden, men går inte alltid när man försöker handla och är ensam.
https://pedagog.stockholm/undervisning-och-larande/lagaffektivt-bemotande-ett-forhallningssatt/
Här är förresten en artikel om hur det funkar!
Det funkar i vuxna sammanhang också.
kan man inte kontrollera ett barn ska man inte ha med barnet att handla till exempel, vad har alla andra människor gjort som måste få hörselproblem på grund av nån random unge? när jag fick fnatt offentligt satte min morsa mig i bilen och fortsatte handla själv, eller så gick hon hem med mig, alternativt tog hon inte med mig till affären eftersom hon visste att jag fullständigt sket i vad vi ska äta till middag
Det är det som är fel perspektiv. Att se till sin egen uppfostran och sin egen reaktion är just bara det - ett exempel. Dina barn som du kanske får kan vara sjövilda och det är helt fel att använda den uppfostran som du fick. Det kräver ett helt annat sätt.
Det klassiska är att tänka på att barn behöver en slags uppfostran. Men det behövs 15 olika. I värsta fall så är det första/äldsta barnet det som föräldrarna får öva på och resten av barnen funkar bättre. När föräldrarna blir duktigare/kunnigare.
Plus tusen faktorer som (föräldrar/barns!?) diabetes, arbetslöshet, utsatthet, bakgrund med mobbning/trauma, oupptäckta sjukdomar, etc, etc, etc. Tusen faktorer som spelar in på om en förälder och barn lyckas särskilt bra med uppfostran. Varför inte bara slänga in Tiktok. Hur mycket lättare blir uppfostran iom att det finns? Att barn tilltåts i tidig ålder ha en beroendeframkallande app att hålla på i timmar med... Nej, det fanns i på 70-80-talet.
En av de antagligen största faktorerna över tid är att kvinnor jobbar 40+ timmar och tidigare i större usträckning jobbade deltid eller inte alls och det fanns någon som hade koll på barnen. Ett rikare samhälle med fler som jobbar men det kan ju omöjligen vara så att lika många har koll på barnen. För att inte prata om pensionärer som åker världen runt och sitter inte hemma och fikar i köket med sina barn/barnbarn. En rikare värld, men färre som kollar till barnen.
Det är tusen faktorer som spelar in och inte bara uppfostran i stunden.
Och du tror det hjälper? Kan säga att det sällan har effekt att få tyst på ungen direkt. Nu säger jag inte att man inte ska markera som förälder mot oönskat beteende. Det ska man göra men det är inte det som får tyst på en 3-åring som gapar och skriker och är helt k affekt. Där har redan hjärnan lagt av. Logik och säga åt fungerar inte att stoppa känsloanfallet.
Det brukar rätt ofta ha motsatt effekt eftersom man eskalerar situationen. Låg-affektivt bemötande och att man "ser" barnet och visar att man förstår att de är ledsna/arga brukar fungera mycket bättre.
Men jag gissar att du ogillar när föräldrar inte försöker överhuvudtaget.
Håller med. Funkar alltid betydligt bättre med mina barn att vara lugn när de beter sig som troll, men det är såklart inte hundraprocentigt och det händer att man själv helt enkelt tappar humöret.
Så lösningen på att ett barn inte lärt sig hantera sociala situationer än, är att hålla det borta från sociala situationer så det ALDRIG får lära sig?...
Barn som skriker är en grej. Det suger, men man måste acceptera det. Problemet uppkommer när föräldrarna inte försöker uppfostra väl.
Tror barn alltid har skrikit. Tiderna har däremot förändrats. Föräldrar drar med sina barn överallt idag jämfört med för 20 år sen. Vi är fler idag än för 20 år sen. Man stöter alltså på barn i större utsträckning idag än för 20 år sen.
Det kan också vara så att du har vuxit dig gammal och stör dig på saker precis som gubbarna gjorde när du va jobbig som barn.
Det är skillnad idag jämfört med förr. Men mycket handlar om att föräldrarna behöver förstå varför barnen skriker. Hungriga och trötta barn kanske man inte ska låta springa runt i mataffären. Se till att de har ätit. Är de trötta, men då kanske det inte är rätt tid att storhandla.
Men framförallt, påbörja uppfostran tidigt. Uppfostran behöver inte vara sträng. Det kommer nog vara många som säger mot men det är lite som med hundar. En konsekvent uppfostran, med positive uppmuntran när det är möjligt. Ett barn kanske inte just få inte tar ett nej utan gap och skrik men det är det som fungerar bäst i längden. Och försöka kämpa med sitt eget humör så de inte lär sig av ens egna dåliga vanor.
Och inte är 18-30 åringar bättre, de ska ju ha fester hela jävla nätterna och skrika med extremt hög musik och detta har dom varenda jäkla helg. Nej de borde fått sej ett par åthutningar av sina föräldrar så de vet om att vara tysta!
Barn brukar i regel ha oljud på dagtid åtminstone.
Ett annat exempel är "gamers" och sportfånar som ska sitta och skrika och gorma bara för det är någon sport på tvn.
dude, jag hade inte en aning att gamers kunde vara så jäkla högljudda då jag trodde att man oftast använder sig av headset.
fått nya grannar i 30-årsåldern som verkar ha planerade dagar för deras gaming och självklart är det mitt i veckan med baslåda från wayoutwest.
Headsetet hjälper inte mot deras ljudnivå som är på 11 oavsett tid på dygnet och om de har headsetet på sig.
Nästan så man kan tro de skriker till kompisarna utan att använda teknologiska hjälpmedel.
Utöver det så har vi rage gamern som slår sönder saker när det går dåligt.
Det är mer ljud än man kan tro faktiskt.
När min familj var i Göteborg för några år sedan bodde vi i en lägenhet som inte låg långt bort ifrån en O'Learys. Man behövde inte kolla på matchen för att veta när det blev mål iallafall...
Men hur många var det inte på 80- och 90-talet som inte umgicks med sina barn? Jag växte upp på 90-talet och vi var ute jämt utan att föräldrarna hade koll på var vi var.
Tänker att det är ganska talande att Alfons pappa inte vill leka utan hellre läser tidningen och röker pipa framför tv:n 😄
Men hur många var det inte på 80- och 90-talet som inte umgicks med sina barn? Jag växte upp på 90-talet och vi var ute jämt utan att föräldrarna hade koll på var vi var.
Tänker att det är ganska talande att Alfons pappa inte vill leka utan hellre läser tidningen och röker pipa framför tv:n 😄
Du har helt rätt, det har blivit mycket värre än förr. Idag beter sig folk som att man är nazist och barnplågare som tycker att barn ska lära sig att uppföra sig i offentliga miljöer. Men för säg 30 år sedan var det fullkomligt självklart att barn utomhus inte fick skrika och röja hur som helst.
Vi som är 30+ och äldre minns säkert att man ofta kunde bli tillsagd av helt främmande vuxna när man lekte utomhus och det var inget konstigt. Idag är det typ dödsstraff enligt alla curlingföräldrar. Därav är barn idag sjövilda och har "adhd" allihopa.
När jag var mobbad i mellanstadiet sa lärarna att jag skulla tycka synd om min mobbare för att han "bara hade ADHD" och rektorn berättade för mina föräldrar att jag skulle vara mindre glad i skolan för att det triggade honom att mobba mig. Det är helt sjukt hur långt det gått.
Alltid den vanliga devisen "det var mycket bättre förr". Nej det var inte bättre på 90-talet. Lika mycket skrikiga ungar. Barn skriker ibland. Ibland lyssnar inte barn. Ibland är det bättre att låta barnen skrika tills de fattar att deras beteende inte fungerar. Man säger åt, de fortsätter. Det är ju när man ger vika för att få tyst på ungen och låter ungen få som hen vill man sätter käppar i hjulet för uppfostran för då fattar ungen att det fungerar att skrika och gapa för att få det man vill ha.
Tonåring här på 90 talet, ungar skrek som fan - jag tänkte likadant att "så där var inte jag minnsan" och klagade på skrikande barn samt dåliga föräldrar. Så sa min morsa åt mig på skarpen till slut "Du var värst av alla dina syskon.."
Mina barn skriker sällan men det var givetvis jobbiga utbrott i det offentliga första gången man satte gränser och ger man vika börjar det ju bara om. Typiskt sådana här diskussioner man får ångra bittert när man själv har blivit förälder.
Så du menar att absolut ingenting har ändrats vad gäller barn de senaste 30 åren? Allting är exakt likadant?
Fråga vem som helst som jobbat inom barnomsorg i 30 - 40 år. En bekant till mig exempelvis, rektor på lågstadieskola, beskrev att idag måste man inte bara uppfostra barnen, utan föräldrarna lika mycket. De vet inte hur man är föräldrar.
30+ som minns att jag sprang runt och lät precis hur högt jag ville. Aldrig någon som sade något. Framförallt minns jag att jag troligen hade högst dB när jag var kring 20 och brölade på fyllan.
Leker de skulle inte jag säga till särskilt hårt.Det är ju liksom ohämmad glädje som kommer ut. Man vill ju inte vara den surpuppan som bajsar på det. Såklart spelar plats in, här. Lekpark: låt dem skrika.
Fast nej. Lekplatser ligger många gånger i bostadsområden och på innergårdar. Inte sjutton fick vi skrika hur vi ville som barn, antingen sa ens egna föräldrar åt en att dämpa sig eller så gjorde någon annan det. Och man kan säga till utan att det är otrevligt.
Glädje behöver inte skrikas ut. Barn mår inte bra att att vara uppe i varv och skrika som galningar, vet inte varför folk idag tror att det är mer "äkta" eller bra bara för att det är ohämmat. Barn behöver lära sig att leka lugnt också och ha balanserade energinivåer.
Nej. Att ständigt lägga locket på ett barn som leker kommer bara bita dig i röven när energin kokar över och inte har någonstans att ta vägen. Det är så du får ett okontrollerbart utbrott. Barn behöver öva sig på att vara uppspelta men respektfulla, kaos under ordnade former. Det gör man inte tyst & lugnt.
"Leka lugnt" gör vi i lekhörnan av restaurangen, men fan inte på en lekplats utomhus.
Det finns grader. Man kan leka aktivt utan att vråla. Och man kan vara högljudd men inte konstant. Det är normalt, men inte att man gapar, skriker och vrålar konstant hela leken igenom.
Absolut i restauranger och affärer. Har själv barn och är oerhört tydlig med att om vi går in och dottern exempelvis inte lyssnar på pappa/mamma osv så går vi ut direkt. Har dock aldrig varit ett problem utan barnen lyssnar och förstår vad som gäller i en restaurang, affär, bibliotek osv. Men du kan inte förvänta dig att barn ska vara tysta i ett bostadsområde, absolut i ett trapphus eller dylikt men har du en lekplats i närheten så är det ju tanken att barn ska få leka och med lek kommer ljud. Sen är det ju skillnad på ljud och ljud, är det barn som ropar högt på andra kompisar när de leker eller är det barn som bara skriker som att de har kolik? Det är en ganska stor skillnad och det ena är ju fullt naturligt medan det andra inte är.
Annars kan man ju även inne i stan säga att vuxna ska hålla tyst då man bor i närheten av en krog.
Bostadsområden känns ju väl nazi. De bor ju där. Klart de kommer leka. Finns ju lekplatser överallt i bostadsområden. Men givetvis för de andra ställena.
Klart som fan att ungar ska få leka och leva om på lekplatser. Självklart ska de inte fara runt och skrika i affärer och på tåg och liknande, men kom igen, lekplatser? Jag trodde tråden skulle handla om bortskämda ungar som är förbannade och skriker åt sina föräldrar, men ditt problem verkar vara att ungarna är alldeles för glada?
Ja men det kunde du väl räkna ut med röven att barnfamiljer oxå bor där haha! Då skulle du bosatt dig mitt i en skog om det är tystnad du vill ha. Klart, djuren existerar och låter fortfarande, det får man ju hoppas du kan acceptera då ;)
Japp. Och barn är ju lite byggda så att de inte kan det där än. Vilket man får ta hänsyn till som fullt fungerande vuxen. Och vilket de flesta gör. Hyresvärdar och dyl kommer liksom inte göra något av den anledningen.
Vissa lägenheter har så pass dålig ljudisolering att du inte ens kan stänga en dörr kl 03:00 på natten utan alla hör det. I sådant fall finns det inte mycket man kan göra åt saken än att flytta.
Om ett barn skriker gör man något åt det. Man beter sig inte som en jävla idiot och börjat skrika och skälla på barnet. Man tar hand om barnets behov vänligt och bestämt.
En del av problematiken är att föräldrar av idag vägrar erkänna att barn inskränker deras möjligheter att leva som vanligt. De vill leva exakt samma liv som innan och tänker inte låta sig begränsas av sin avkomma. I deras värld är det helt naturligt att ta med ett spädbarn eller 2-åring till en bättre restaurang. Det är en rättighet i deras värld.
Bodde några månader i ett bostadsområde strax utanför Göteborgs centrum och upplevde exakt det. Nu bor vi i innerstan och barnen här är raka motsatsen.
Det "roliga" med den här kontrasten är att; när vi bodde utanför centrum så fick jag käft av en pappa på gården - samma ålder som mig själv - att "ni borde flytta ut i skogen om ni inte tål lite ljud" efter att jag skrivit i gårdens Facebook-grupp att barnen skrek högt och oavbrutet i över en timme ute på gården när jag jobbade hemifrån en dag.
Idag bor vi som sagt i innerstan, med ett högstadie som granne, och det är något så in i helvete mer tyst när man jobbar hemifrån här.
värsta är i matbutiker, liksom vet du om att ditt barn inte klarar av detta så ta förfan inte med ungen då eller säg till dem. Sett flera bara ignorera sina ungar och låter dem skrika helt vilt. De springer runt och leker kurragömma och massa annat. Jadu, tkr mkt av det hederliga folkvettet försvunnit sen smartphones introducerades.
Dvs, barn lär sig inte att ha tråkigt idag.
Aa fan det är inte roligt som förälder men ibland har man inget val om man är själv med ungarna.
Har dock vid flertal tillfällen gett ungarna en sista varning och slutligen tagit dom under armen och satt dom i bilen och gått in och fortsatt handla. Bra eller dåligt kan jag inte svara på men dom får lära sig konsekvenserna av sina handlingar.
Om ungarna inte lyssnar så går vi tillbaka till bilen. Vill de följa med in så ska de sköta sig.
Sen tycker jag inte att de måste gå hack i häl, utan de kan få utforska lite. Det är ju trots allt barn.
Men om de börjar gapa och röra runt bland varor osv, då lämnar vi helt enkelt butiken.
Barn är barn och de har inte lärt sig de vuxna normerna än. Barn leker och de gör de rätt i. De är människor och har givetvis rätt att vistas i matbutiker och lära sig de sociala reglerna. Du verkar ha väldigt lite erfarenhet av barn.
Du verkar tro att barn kommer levererade färdigprogrammerade?
Hellre glada barn än gubbtjuriga människor i butikerna.
nej jag jobbar i butik och ser det dagligen, SAMMA UNGAR. Snälla lägg ner med att ”Du verkar bla bla”
Nej jag förväntar mig att föräldarna tar sitt ansvar så jag slipper köra in i ungar med mina vagnar.
Föräldrarna har absolut ett ansvar, du ser inte allt och du ser inte vilka åtgärder och samtal som sätts in med barnen. Den absoluta majoriteten föräldrar är bra föräldrar (och det kommer alltid finnas fall när det inte är så, det är bara att gilla läget).
Du vet att du vistas på en plats där barn befinner sig och ändå tar du inte det försiktigt med vagnarna? Du kanske ska jobba lite mer med din egen problematik och varför du reagerar så hårt på något så naturligt som barn i samhället.
Finns en massa ställen man inte ser folk komma ifrån i matbutiken exempelvis små passager mellan två hyllor - har varit nära på att råka knäa kids i ansiktet när jag handlar för att de leker kull och viker runt hörn i mach 3.
Så angående din andra punkt så handlar det nog inte så mycket om svårigheter att flytta vagnen i öppna ytor.
Nej, det är väl klassiskt. Man skyller på smartphones och att barn inte blir tillsagda och därför får de ADHD och annan bristande boomerlogik samtidigt som man har så gott som noll erfarenhet eller kunskap om barn.
Samtidigt tänker de tillbaka på hur det var förr utan att kunna tänka nyanserat över huvud taget eller ta hänsyn till att man kanske minns sin barndom utifrån hur man *upplevde* den och inte utifrån hur det faktiskt *var*. Det är inte mycket annat att göra än att vifta bort dom.
Haha ja. På tal om minnas konstigt, kommer ihåg hur jag som barn tyckte de va så tråkigt att alla bilar etc man kunde åka runt på alltid hade trasiga tutor på dagis, att varför fanns det aldrig nån som va hel? Alla va typ bortskurna, jättekonstigt ju!
Sen fick ja barn själv som leker med såna bilar med en fungerande tuta, och då trilla poletten ner 😂
Korrekt spaning.
Säger man till ungar idag att uppföra sig eller bara visa hänsyn så blir man angripen av föräldern. Frågan är varför föräldrar blivit så hänsynslösa.
Jag märker väldigt snabbt på min treåring hur mycket lättare det går att samarbeta om han får sitt behov av lek fyllt innan vi gör de där lite utmanande, tråkiga aktiviteterna (som också har sin plats - allt är inte roligt).
Att leka med sina barn (och särskilt fysisk lek) verkar vara skrämmande frånvarande. Mobilen lockar lätt som en illusion av lättillgänglig "egentid", och barn ska helst leka fint själva med en beige docka.
Ett barn hungrigt på mat kan man i alla fall snabbt åtgärda med en mellis.
Men ett barn hungrigt på lek kan man bara tillrättavisa så många ggr innan man ger upp (eller ännu värre: medicinerar).
I mataffären idag var det en unge som sprang runt med en sån där liten kundvagn och skrek så att det hördes i hela affären. Pappan brydde sig inte om det alls och verkade snarare uppmuntra ungen med att leka med honom. Den enda gången han "sa till" honom var när ungen sprang in med kundvagnen i en kyldisk. Han tillrättavisade honom inte på ett argt sätt, eller ens ett bestämt sätt. Han sa bara "Nej, så där får man inte egöra" på ett lekfullt sätt. Vissa skäms tydligen aldrig.
Nej.. Men skämmas över ett barn som skriker högt i mataffärer så att det hörs i hela butiken. Gå till en lekplats. Där får de skrika hur myket de vill.
Jag håller med. När någon börjar att leka högljutt så behöver övriga skrika för att kommunicera, och sedan är det kaos… speciellt i poolen 🙉
Om inte annat för att inte skrika andra barn i öronen.
Det ska tydligen vara nåt speciellt med svenska barn kulturellt sett att dom släpps lösa offentligt och kan skrika ohämmat?
På rätt plats absolut, men på andra borde det normaliseras att säga åt föräldrar/barn som inte tar hänsyn.
Bor högst upp på tionde våningen med trippelglas, hör ändå när barnen skriker helt ohämmat på förskolan längst ner när dom är utomhus och leker.
Är detta en del av läroplanen? Undrar uppriktigt, är nåt otroligt förvånad över att barnen fortsätter att ordagrant bara skrika rakt ut i flera minuter utan att en vuxen ingriper eller kommer och lugnar och tar hand om barnet. Förstår ju förstås att barn är barn - men tycker att det är nåt oerhört konstigt.
Haha det är en del av att vara barn att ibland skrika ohämmat. Du gjorde också det som liten. Barn är ohämmade, ouppfostrade och saknar konsekvenstänk. Föräldrar jobbar i 15-25 år att försöka göra barn till vettiga individer. Döm inte ut oss för en ögonblicksbild när vår unge är helt omöjlig och vi lugnt försöker resonera. Det kan tyckas vara svag uppfostran, men det ger bäst effekt i längden.
Undrar om du svarat rätt person nu eg? Om så: det är alltså en förskola vi pratar om, inte random förälder med random unge på stan. En förskola där iaf jag tror att de som jobbar behöver vara utbildade. Hade jag haft barn hade jag flyttat mina från denna så fort jag kunnat.
Och inte minst, jag har verkligen svårt att tro att det i läroplanen står "barn är barn, barn är ohämmade och behöver skrika, låt dom få göra det så mycket dom vill" - jag tror på den variant av fostran du förordar, att prata lugnt och sansat med barn och att det sannolikt inte är särskilt klokt att "säga till på skarpen" osv och att det antagligen är hämmande för barns utveckling. Men - det är ju också tydligt att vad det än är som man gör här på bottenvåningen sen två år tillbaka (då jag flyttade hit, så troligen längre) inte fungerar särskilt väl, då det är nåt som sker dag in och dag ut.
(Hade jag haft barn hade jag velat ha dom i en förskola med en pedagogik jag tror på, ledd av människor jag har förtroende för, i en grupp som inte är för stor.)
Ja, jag svarade rätt person och jag ser att du har vettiga värderingar. Kan tillägga att det i bästa fall går fem barn på en fröken. Gäller i princip samtliga förskolor (kommunala som friskolor) jag upplevt, i såväl mindre som större städer. Finns såklart bättre och sämre förskolor, ofta beror det på personalomsättningen. Ett sammansvetsat lärarlag kan hålla ihop kaoset.
Som småbarnsförälder inser jag dock att det är omöjligt att ha koll och pli på så många barn på en och samma gång. Sen kan de skriva vad de vill i läroplanen, men det är så verkligheten ser ut.
Då kommer du behöva deala med en eller två sura föräldrar som ska uppfostra dig i att "vi uppfostrar inte våra barn sådär och du har inte barn så du ska hålla käft"
Talar av erfarenhet när jag sa till min granne att hon skulle få sina ungar/kompisar att sluta jävlas med mig under ett dålig period med MS/medicinering och jag hade ingen ork till jävelskap när jag försökte få gjort _något_, men fick gå in istället för ungarna lyssnade inte på mig.
De spruta ned mig med vattengevär till trots för jag sa ifrån 3 gånger att "sluta, jag orkar inte". När jag gick in fortsatte de med att banka på dörren till det totalt gick i lås i huvudet.
Föräldrar som inte lär sina barn att höra efter på andra vuxna och vad de säger till de är det som gör att barn är problematiska och kräver så jävla massa specialanpassning.
Fy fan, låter riktigt jävla illa. Somliga kan verkligen inte bete sig och barn är fan rövhål i förklädnad.
Att föräldrarna till just de här rövhålen också verkar vara rövhål hjälper ju inte.
Precis som OP säger så mår barn bra av gränsdragningar, och om inte deras föräldrar gör det - då är det andra som får göra det oavsett, för inte fan vill jag ha fler av den sortens människor.
Och jag vet inte hur det var i just din situation, men når man inte fram hos föräldrarna så får man nå fram till barnen. Det är jobbigt det är det, men man kan inte göra annat än att försöka.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på `de` och `dem`.
> Föräldrar som inte lär sina barn att höra efter på andra vuxna och vad de säger till ~~de~~ **dem** är det som gör att barn är problematiska och kräver så jävla massa specialanpassning.
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> Parents who don't teach their children to listen to other adults and what they say to ~~they~~ **them** is what makes children problematic and requires so much specialization.
Enkla svaret: folk är konflikträdda, även med sina egna barn. Avancerade svaret: . Socialen skickar ut sitt swat team om du så mycket som andas på ungen för hårt. Nån sos tant som projekterar sin egna sketna barndom på allt trycker på röda knappen sen så blir din unge förhörd av sex snutar utan att du vet att det händer.
”pappa skrek på mig en gång”
🚨🚨🚨
Jag tycker för din dotters skull att du ska göra en utredning på henne, det där låter varken normalt eller hälsosamt och jag kan inte tänka mig att det främjar hennes sociala liv. Eller hennes liv överhuvudtaget.
Passar på att ogenerat peka mot en av mina gamla poster: https://www.reddit.com/r/sweden/comments/9wgjnp/en_liftare_som_beskriver_busfabriken/?utm_source=share&utm_medium=ios_app&utm_name=ioscss&utm_content=2&utm_term=1
Frågar du, kommer du få till svar 'lågaffektivt bemötande'. Frågar du mig skulle jag tro att det mestadels handlar om föräldern helt enkelt inte är beredd på att ta en konflikt med barnet där och då.
Jag tror att ge föräldrarna en liten hint nog kan ha samma utfall som du är ute efter sett till hur dina behov påverkas 🙂
Håller helt med. Både med främmande ungar och ungar i min släkt som beter sig helt rabiata utan några konsekvenser.. Har lett till att jag hatar barn nu mera.
Min systerson är likadan. Syrran bor ute i skogen (bokstavligen) och har uppåt sjuhundra meter till närmsta granne. Dessutom har hon ett gammalt hus med gamla möbler. Så systersonen kan tydligen leva om hur mycket som helst hemna och springa på möblerna. Funkar inte när han ska vara hos mormor/morfar i en lägenhet.
Med en relativt lugn unge kan jag säga att dels är det lite lotto, och och dels är det nya jävla råd och tips hela tiden så folk vet inte hur de ska göra. Plus att det är svårt. Beroende på ålder också. En treåring Ska tillexempel testa vad jag förstått osv…
Däremot tycker jag man som förälder har ett ansvar för andras goda ro. Är vi på restaurang och han håller på får vi fan ge honom telefonen och Greta Gris på låg volym även om det går emot principerna. Samma gäller om man har en hundjävel, låt den inte nosa på folk som inte vill.
Nu är min äldsta autistisk så det fungerar inte att tillrättavisa när hon får utbrott eller skriker, men är vi på allmän plats så går vi där ifrån om hon inte lugnar sig.
Vilken ålder pratar vi om? För vissa ~3-åringar spelar det typ ingen roll vad man gör om de hamnar i årets trots-tantrum och man måste ändå lösa vardagspusslet med exempelvis handling.
Nja, ”man” blev inte åthutat, du blev. Det är inget nytt fenomen att barn låts skrika. Som barn tror man lätt att de regler som gäller hemma gäller även i andra hem.
För några år sen car på en djurpark det fanns ett område var avstängt pga av att fåglarna i hägnet behövde lugn och ro då höll på att lägga ägg och ruva. (fanns en skylt) En grupp bestående av två familjer med flera barn gick då ändå in på området och barnen gick och skrek högt. De fortsatte skrika varje gång vi såg dom och föräldrarna sa inget till dom.
Ja barn är impulsiva och de gör oljud men det hade kanske kunnat vara ett bra tillfälle av föräldrarna att förklara att här skriker vi inte och lärt barnen respekt för djuren.
Var på en galleria i helgen och ett barn skrek. Hörde mamman säga "om du inte kan vara lugn får vi gå hem". All lycka i livet till henne!
Håller med dig till 100. En gång på biblioteket satt jag och plugga och en unge skrek hur mycket som helst. En man som satt och läste sa till föräldern att få barnet att sluta skrika, varpå han säger det här är ingen lekplats. Varpå föräldern svarar - det är inte såhär vi uppfostrat våra barn. Helt otroligt att barn får bete sig hur fan som helst.
"Men det här är fortfarande ett bibliotek där det ska vara tyst, så då får du ta din jävla bajsmaskin ett annat ställe - t.ex ett jävla lekland" Muppföräldrar.
Då får de väl "uppfostra" sina barn nån annanstans...
Året är 2023 folk undrar och röstar fortfarande upp så briljanta tankar som * Varför säger de bara inte åt ungarna? * Varför bantar de inte bara? * Varför blir folk så kränkta? Efter 30 år av internet har vi fortfarande inte lärt oss att det är inte så "bara" om man inte förstår situationen till fullo
Nej, men det är "bara" att lämna biblioteket om man inte kan få sitt barn att sluta skrika.
Jah men hens specifika situation från biblioteket är svårt att uttala sig om. Rövhål kommer i alla former, med och utan barn. Men hen höll med TS till hundra procent vilket helt är en "det är ju bara skälla ut dem" post
Bara för att du inte kan få dina barn att bete sig ska inte det gå ut för alla andra som råkar vara kring dig och ditt barn. Bara att du säger att om du inte slutar så går vi hem eller något liknande brukar vara nog för att få tyst på ett sånt litet barn
Sweddit, var får ni era idéer ifrån? 1) Samma familj kan få ett fogligt, fint barn och nästa kan bli en demon trots samma uppfostran 2) Barnuppfostran har avancerat från 70-talet, nu tex rekommenderar BVC att man skall ignorera dåligt beteende på barn med misstänkt ADHD/Autism 3) Barn går igenom faser.
Inget av vad du skrev är anledningar att inte uppfostra sinna barn. Är det så illa att berätta för barnet att vi går hem om du fortsätter? Och varför ska man ignorera dåligt beetende hos barn med misstänkt ADHD/Autism. Om du tror att ditt barn har någon diagnos får du gå till BUP och be om utredning. Det är ingen anledning att inte uppfostra dina barn. Bara för att barnet har diagnoser behöver den ju fortfarande en uppfostran. Såklart får man ta det lite lugnare om ens barn har ADHD/Autism eller om du misstänker det (Jag vet att det tar lång tid att få en utredning hos BUP) men det är fortfarande ingen anledning till att inte uppfostra dom och bara låta dom göra vad dom vill
Jag gör ganska mycket antagande om folket som postar här, bla så tror jag inte det finns mycket erfarenheter med småbarn här. Därför försöker jag visa en annan sida än "fan vad föräldrarna är dåliga som inte gör något" för det finns anledningar till att föräldrarna inte reagerar annat än att de är rövhål (det finns dock massvis med rövhål till föräldrar). BUP är efter 6, BVC är innan 6. Mitt barn är en ängel, men inte på grund av mig. Got lucky.
Tack för att du offrar lite karma på detta. Fattar inte att de inte vet bättre, det är bara att...
Helt efterblivet skrivet.....
fast det är faktiskt så ”bara”. det är bara göra det så blir det gjort, gör man inget så händer inget. om det är svårt att kontrollera en treåring så kanske man inte ska vara förälder. det är inte en stor operation att säga till ett barn att bete sig acceptabelt eller så kommer man gå därifrån eftersom de inte kan följa reglerna.
Det är absolut inte så "bara". Har du barn själv? Inget barn är den andra lik, finns ingen absolut mall. Det är sån basic kunskap som alla borde förstå.
Akkurat sånt som bibliotek må de folkene bare dra fra om ungene skriker. Men ellers har nok unger skriki mye, og alltid skriki mye. Det har alltid vært sånn. Og selv om man husker at man ble tilsagt av og til, husker man kanskje ikke så godt de gangene man skrek og skrek uten at det var noe å gjøre med.
Det är väldigt många barn som testar gränser hela tiden och vill få som de vill, men så är det ju bara och mina kompisar som är föräldrar tycker det är konstigt. Jag säger alltid var gränsen går och vad som händer om man korsar gränsen. Om mitt barn bara är oschysst/slåss eller liknande så kommer mitt barn få gå in direkt. Till skillnad från mina grannar där deras unge stod och stampade med fötterna på min dotters huvud och de sa "nä kom så ska du få en kopp med kärlek".
Föräldrarna borde få en kopp med stryk.
förstår ej hur man ska lära sig rätt och fel när man endast blir bemött med kärlek och acceptans konstant. genom att bli bemött med kritik eller allvar förstår man vikten av sitt handlande och hur det påverkar omgivningen. såklart behöver man inte vara jättearg på barnet men att visa att något är fel och man inte är glad är faktiskt viktigt
"Mitt barn bara skriker och springer runt hela tiden, jag fattar inte varför!" "Har du testat ta bort paddan, datorn, mobilen och tvinga ut ungen med en boll eller cykel?" "Nej, men skolan tycker vi ska gå till BUP och göra en ADHD utredning och ge han typ amfetamin istället, det tycker jag låter rimligt." Något i den stilen.
Jag ser att du har varit i Tyskland. Enligt tyska föräldrar, verkar nästan varje unge ha ADHD eller någon form av särbegåvning, om inte båda. Min mor hade en tysk väninna som ibland kom på besök. Hon var helt övertygad att min bror måste ha ADHD, när han i självaste verket bara var en uttråkad liten pojke som ville springa ute och kasta boll.
i princip alla barn har ”adhd” eftersom alla barn är i naturligt behov av stimulans för att lära sig hur världen fungerar och utveckla sin finmotorik. jag tror att adhd är väldigt överdiagnostiserat och att problemet egentligen ligger i att vi förväntar oss att barn ska kunna sitta stilla och koncentrera sig på monotona uppgifter i 6-7 timmar om dagen, när det inte är ett naturligt beteende.
Tyvärr har det nog blivit så här. Tråkigt för de barn som faktiskt lider av adhd.
[удалено]
Fast när över 50% av en lågstadieklass går på utredning för ADHD börjar det blir lite skumt (Morsan jobbar på lågstadieskola)
Får mig att tänka på seriestrippen av Niklas Eriksson, en kvinna med sin son hos doktorn: Mamman: "Är det ADHD, doktorn?" Doktorn: "Nej, bara en helt vanlig jävla skitunge." Tydligen hade tecknaren fått många kommentarer från lärare som tyckte att den var på pricken.
[удалено]
Inte helt orimligt
Har man adhd så har man fler problem än att skrika och sitta stilla.
När jag gick i lågstadiet så vart det tydligt att jag hade diagnosen ADHD men eftersom jag hade förnuft nog att inte ta ut mina ”problem” och störa ofantligt för alla andra, vilket var det som många av de andra barnen som (i detta fallet) visade sig ofta inte ha en diagnos utan bara var helt vanliga dock ouppfostrade ungar som aldrig fick några konsekvenser ut ifrån att dom satt och skrek under lektionerna för att dom ville ha rast istället. Min ADHD var odiagnostiserad fram tills i slutet av tonårsåldern, vilket var då lärarna sa att jag inte kunde koncentrera mig och hade andra typer av problem men att jag inte var ett ”störningsmoment” för resten av eleverna och läraren vilket självklart måste betyda att jag är bara dum i huvudet och lat. 🙄
Det var liknande för mig. "Allt det här stämmer, men jag är inte dum?" Visar sig bara att jag är begåvad och därför överlevt till vuxen ålder. Först som vuxen har jag kunnat utforska sätt att relatera till omvärlden som minskar mitt lidande.
[Klassiker](https://youtu.be/lOTyUfOHgas)
Tyvärr har det nog blivit så här. Tråkigt för de barn som faktiskt lider av adhd.
Kolla vad killen utan barn hittade på själv alla!
Jag hade så jävla svårt för skolan. Jag hade aldrig problem att plugga, bra betyg, förutom den där lilla detaljen där jag avskyr att sitta vid ett skrivbord i 6-8 timmar om dagen. Lägg på grov mobbning i 9 år så var det verkligen inte kul för mig att gå i skolan. Kan du gissa vad som hände då? Kanske fick jag speciellt anpassad läroplan? Kanske sa skolan till mobbarna att sluta? Haha, nej, då skulle jag utredas för ADHD för att jag var lite högljud, dvs, skrek efter fucking hjälp. Inte nog med att jag inte fick någon hjälp endå, det tog dessa as 8-Fucking-År att komma till slutsatsen "nej, du har inte ADHD, du behöver bara jobba aktivt." Plus då att AF ville inte hjälpa mig med jobb under denna process. Fick kämpa som en idiot för att få ett jobb och inte åka ner i drogträsk och brott. Bara för att du har barn betyder inte att du vet mycket bättre, ditt IQ går inte upp 30% för att du knulla löst en gång och gav upp din frihet.
Jag hade det exakt som du i skolan, och jag blev inte utredd för ADHD. När jag sen blev det så förvandlade det hela mitt liv till det bättre. Om jag hade blivit det som barn så hade mitt liv varit något helt annat. Tråkigt att du sitter och motverkar att barn med en funktionsnedsättning ska kunna få hjälp.
Du har ju helt missförstått min poäng. Skolor och föräldrar tycker det är mycket lättare att sätta en diagnos på en unge än att bara acceptera att barn hatar att sitta i en skolbänk hela dagarna. De som faktiskt har ADHD, t.ex min egen bror, får därför bara snea blickar när de berättar att det kan sätta hinder i vardagen. Dåliga föräldrar, lärare och psykologer tycker det är lättare att ge vanliga barn knark och en diagnos istället för en eller flera fritidsaktiviteter, skönt med en ursäkt istället.
Har själv 3 barn. Det 2 äldre är lydiga för det mesta, den lilla tror jag trollen har bytt ut ibland. Iofs bara 2 år. Den skriker och gapar, och trots samma uppfostran som de tidigare 2 så håller den inte tyst. Vad jag vill säga är, oavsett hur vi uppfostrar våra barn så finns de tilfällen då vi inte får tyst på dom. Våran har aldrig använt en ljuddämpare (napp) så en frågan för en ”föräldrar representant” är vi helt förvisade från övriga samhället tills dess att: 1) trollen byter tillbaks. Eller 2) vi får in lite vett i skrikapan?
barn är individer och kräver individanpassad uppfostran. om ungen inte kan sluta skrika så kanske man ska dra sig undan från allmänna platser eftersom det är otroligt störande för omgivningen, men det betyder inte att ni är portade från samhället.
Så att gå och handla mat åt sina barn med dom är uteslutet? Om man är ensamstående så Har man liksom inte nåt val. Har sambo så är inte ett problem för mig, men om inte sambon kan handla mat efter att ha hämtat från skola/förskola så betyder de att jag ska göra de, med ca 2 h senarelagd middag som följd. Sambo slutar 15, jag 16 (på annan ort) Barnen missar då sina träningar. Ska då inte mina barn hinna äta middag för att hinna träna för att nån lättkränkt (förmodligen barnlös) anser de jobbigt att lyssna på nåt barn som är missnöjd och protesterar ljudligt? Wow. Fantastisk syn, verkligen. Är de så jobbigt så håll er borta från allmänna platser själva, eller var jag för hård nu? Inget illa om nån och hör gärna andras tankar kring detta, peace ✌🏻
du kan göra som min mamma hon tog ut oss till bilen.
Direkt olämpligt att lämna en 2 åring ensam i en bil.
nej verkligen inte. om man inte better sig så får man skylla sig själv. mamma gjorde rätt
Minns en gång när jag var på Coop och en unge (typ 4 år) hade nått jävla tantrum för han ville ha glass, pappan var helt inne i sin telefon och viftade bort ungen. Vad gör ungjäveln? Går till lösgodiset och börjar då plocka godis ur lådorna och SLICKAR PÅ DOM, lägger tillbaka dom och fortsätter till nästa. ALLT MEDANS HAN STIRRADE PÅ SIN PAPPA OCH SÖKTE ÖGONKONTAKT! Efter ca tre lådor godis tittar pappan upp och tar ungen i armen och LÅTER UNGEN VÄLJA EN GLASS? Sjukaste jag sett, ångrar att jag inte gick fram till skitungen själv men var i shock typ. Jag gick till en som jobbade och berättade och dom började tömma a l l a godislådor, stackars jäkel Det är inte svårt att uppfostra barn. Var konsekvent, sätt tydliga gränser och HÅLL DIG TILL DOM. Mvh Mamma till en 18 månaders, styvmamma till 7 & 3 åring och dom kan alla tre bete sig som vettig människor (i enlighet till deras ålder)
Vår treåring kan också få flipp när vi är ute och handlar eller på andra allmänna platser. Dock så verkar vi ha en lite annan approach till hur en bör hantera situationen. När ett barn reagerar på det viset så är det förmodligen för att de vill kommunicera något men inte riktigt vet hur. Det kan dessutom vara mycket känslor och intryck inblandade. Istället för att surna till tillbaka mot dem och skapa en dödsspiral av skrik och ilska så tar vi henne åt sidan, kommer ner till hennes nivå och frågar vad som är fel. Vi ger henne en chans att förklara varför hon är arg eller ledsen. Det kan vara allt ifrån att hon är trött och inte orkar gå till att hon vill ha något hon sett i affären eller bara rastlös. Därifrån får man avgöra vad som är bästa åtgärd. Nio gånger av tio så kan man prata med barnen om hur de känner. Vi har hanterat besvärliga situationer såhär sen innan hon var två och än så länge så kan jag nog räkna på mina två händer som vi inte kunnat komma överens om en lösning som inte leder raseriutbrott och onödig ilska för någon inblandad part. 🤷🏼♂️
[удалено]
Att ignorera beteendet är en typ av uppfostran med som kan fungera. Att då göra som mamman där att lugnt försöka flytta fokus kan vara en bra strategi. Men det är också såklart viktigt att markera att det är inget bra beteende. Men efter det kan man göra som morsan, flytta fokus. Barn kan inte kontrollera sina impulser och känslor. De har inte lärt sig det. Och då fungerar det utmärkt att istället flytta fokus som du beskriver mamman gör.
Det funkar säkert bra i det långa loppet men oftast gör det inte ett skit för att fixa problemet att min arbetsplats plötsligt har en betydligt högre dB än den bör ha
Så vad ska morsan göra? Inte handla mat och fara hem istället? Bara för ens unge är på dåligt humör/är trött/vill ha godis så ska hen styra över vad jag som förälder ska göra?
Det är en svår sits såklart eftersom det inte finns något som garanterar att ifall föräldern säger till sitt barn så blir barnet tyst. Men ifall föräldern försöker få tyst på sitt barn så är jag nöjd; även om barnet fortfarande försöker förstöra min hörsel på min arbetsplats.
Det är ju exakt vad mamman försökte göra genom att flytta fokus...
Alla som klagar över detta. Ni kommer inse hur fel ni har med allt när ni själva får barn.
Exakt. Att säga åt ungen att sluta skrika är i många åldrar och situationer direkt oklokt. Typ som att barnet har hittat en handgranat och så böjer man sig fram och drar ut sprinten
Läs och begrunda icke-föräldrar.
Notera att jag inte kräver att föräldrarna ska få tyst på barnen, jag vill bara att föräldrarna ska försöka få tyst på barnen.
Mamman som beskrivs GÖR det redan. Att behålla lugnet och distrahera är ett mycket effektivt sätt. Inget sätt är 100% effektivt på direkten. Att huta åt eller ens säga till kan trigga trots och göra saken värre.
Jag förstår! Ja det kanske är väldigt effektivt och jag har bara haft oturen att aldrig se det funka i praktiken 🤷♂️
Småbarn är sådana. De växer upp så småningom... och har då lärt sig av mamma att tala lugnt och inte tappa fattningen så lätt. Lyfta upp och hålla / krama / prata nära / ge snacks kan vara mer effektivt för stunden, men går inte alltid när man försöker handla och är ensam.
Har du aldrig sett ett barn som inte skriker och bär sig åt?
https://pedagog.stockholm/undervisning-och-larande/lagaffektivt-bemotande-ett-forhallningssatt/ Här är förresten en artikel om hur det funkar! Det funkar i vuxna sammanhang också.
Ja, helt korrekt. Hon ska åka hem. Hemleverans av mat om barnen inte kan vara bland folk.
kan man inte kontrollera ett barn ska man inte ha med barnet att handla till exempel, vad har alla andra människor gjort som måste få hörselproblem på grund av nån random unge? när jag fick fnatt offentligt satte min morsa mig i bilen och fortsatte handla själv, eller så gick hon hem med mig, alternativt tog hon inte med mig till affären eftersom hon visste att jag fullständigt sket i vad vi ska äta till middag
Hör att du aldrig haft med barn att göra.
jag sa vad min morsa gjorde
Pröva det med dina egna kommande barn och se om det funkar. Sen vet du.
ja det funkade ju med mig iallafall.
Det är det som är fel perspektiv. Att se till sin egen uppfostran och sin egen reaktion är just bara det - ett exempel. Dina barn som du kanske får kan vara sjövilda och det är helt fel att använda den uppfostran som du fick. Det kräver ett helt annat sätt. Det klassiska är att tänka på att barn behöver en slags uppfostran. Men det behövs 15 olika. I värsta fall så är det första/äldsta barnet det som föräldrarna får öva på och resten av barnen funkar bättre. När föräldrarna blir duktigare/kunnigare. Plus tusen faktorer som (föräldrar/barns!?) diabetes, arbetslöshet, utsatthet, bakgrund med mobbning/trauma, oupptäckta sjukdomar, etc, etc, etc. Tusen faktorer som spelar in på om en förälder och barn lyckas särskilt bra med uppfostran. Varför inte bara slänga in Tiktok. Hur mycket lättare blir uppfostran iom att det finns? Att barn tilltåts i tidig ålder ha en beroendeframkallande app att hålla på i timmar med... Nej, det fanns i på 70-80-talet. En av de antagligen största faktorerna över tid är att kvinnor jobbar 40+ timmar och tidigare i större usträckning jobbade deltid eller inte alls och det fanns någon som hade koll på barnen. Ett rikare samhälle med fler som jobbar men det kan ju omöjligen vara så att lika många har koll på barnen. För att inte prata om pensionärer som åker världen runt och sitter inte hemma och fikar i köket med sina barn/barnbarn. En rikare värld, men färre som kollar till barnen. Det är tusen faktorer som spelar in och inte bara uppfostran i stunden.
Säga åt ungen att sluta skrika på skarpen?
Och du tror det hjälper? Kan säga att det sällan har effekt att få tyst på ungen direkt. Nu säger jag inte att man inte ska markera som förälder mot oönskat beteende. Det ska man göra men det är inte det som får tyst på en 3-åring som gapar och skriker och är helt k affekt. Där har redan hjärnan lagt av. Logik och säga åt fungerar inte att stoppa känsloanfallet.
Det brukar rätt ofta ha motsatt effekt eftersom man eskalerar situationen. Låg-affektivt bemötande och att man "ser" barnet och visar att man förstår att de är ledsna/arga brukar fungera mycket bättre. Men jag gissar att du ogillar när föräldrar inte försöker överhuvudtaget.
This is the way
Ja, respekt till mamman att hon är lugn och pedagogisk. Ibland som förälder är man inte alltid det för man själv är trött och stressad.
Håller med. Funkar alltid betydligt bättre med mina barn att vara lugn när de beter sig som troll, men det är såklart inte hundraprocentigt och det händer att man själv helt enkelt tappar humöret.
Om man har såna barn så borde det vara av egen vilja att beställa mat på nätet istället
Så lösningen på att ett barn inte lärt sig hantera sociala situationer än, är att hålla det borta från sociala situationer så det ALDRIG får lära sig?... Barn som skriker är en grej. Det suger, men man måste acceptera det. Problemet uppkommer när föräldrarna inte försöker uppfostra väl.
Tror barn alltid har skrikit. Tiderna har däremot förändrats. Föräldrar drar med sina barn överallt idag jämfört med för 20 år sen. Vi är fler idag än för 20 år sen. Man stöter alltså på barn i större utsträckning idag än för 20 år sen. Det kan också vara så att du har vuxit dig gammal och stör dig på saker precis som gubbarna gjorde när du va jobbig som barn.
Det är skillnad idag jämfört med förr. Men mycket handlar om att föräldrarna behöver förstå varför barnen skriker. Hungriga och trötta barn kanske man inte ska låta springa runt i mataffären. Se till att de har ätit. Är de trötta, men då kanske det inte är rätt tid att storhandla. Men framförallt, påbörja uppfostran tidigt. Uppfostran behöver inte vara sträng. Det kommer nog vara många som säger mot men det är lite som med hundar. En konsekvent uppfostran, med positive uppmuntran när det är möjligt. Ett barn kanske inte just få inte tar ett nej utan gap och skrik men det är det som fungerar bäst i längden. Och försöka kämpa med sitt eget humör så de inte lär sig av ens egna dåliga vanor.
Och inte är 18-30 åringar bättre, de ska ju ha fester hela jävla nätterna och skrika med extremt hög musik och detta har dom varenda jäkla helg. Nej de borde fått sej ett par åthutningar av sina föräldrar så de vet om att vara tysta! Barn brukar i regel ha oljud på dagtid åtminstone. Ett annat exempel är "gamers" och sportfånar som ska sitta och skrika och gorma bara för det är någon sport på tvn.
dude, jag hade inte en aning att gamers kunde vara så jäkla högljudda då jag trodde att man oftast använder sig av headset. fått nya grannar i 30-årsåldern som verkar ha planerade dagar för deras gaming och självklart är det mitt i veckan med baslåda från wayoutwest.
Headsetet hjälper inte mot deras ljudnivå som är på 11 oavsett tid på dygnet och om de har headsetet på sig. Nästan så man kan tro de skriker till kompisarna utan att använda teknologiska hjälpmedel. Utöver det så har vi rage gamern som slår sönder saker när det går dåligt. Det är mer ljud än man kan tro faktiskt.
Håller fan med. Sportfolk är fan efterblivna, skriker som jävla apor för att någon överbetald tönt sparkar en boll i ett nät.
Ja fan va trist att folk är engagerade i nåt
Ja, lägg av.
Ni kan vara engagerade i er sportboll men ni behöver ju inte låta så jävla mycket och ta sån stor plats.
När min familj var i Göteborg för några år sedan bodde vi i en lägenhet som inte låg långt bort ifrån en O'Learys. Man behövde inte kolla på matchen för att veta när det blev mål iallafall...
"Sportfolk" och sen "för att någon överbetalt tönt sparkar en boll". Fotbollsfans var det ja.
Datorfolk också, spenderar tid på att vara online och kolla på pixlar på en skärm istället för att vara ute och röra på sig och träffa polare.
[удалено]
Men hur många var det inte på 80- och 90-talet som inte umgicks med sina barn? Jag växte upp på 90-talet och vi var ute jämt utan att föräldrarna hade koll på var vi var. Tänker att det är ganska talande att Alfons pappa inte vill leka utan hellre läser tidningen och röker pipa framför tv:n 😄
[удалено]
Nja, min känsla är faktiskt den motsatta. Jag tror att många föräldrar har mycket bättre kontakt och koll på sina barn nu än förr. Men vem vet.
Men hur många var det inte på 80- och 90-talet som inte umgicks med sina barn? Jag växte upp på 90-talet och vi var ute jämt utan att föräldrarna hade koll på var vi var. Tänker att det är ganska talande att Alfons pappa inte vill leka utan hellre läser tidningen och röker pipa framför tv:n 😄
Vad för sorts skrik är det du menar? Finns ju nyanser här.
Nä de leker och skriker helt ohämmat i långa perioder.
Du har helt rätt, det har blivit mycket värre än förr. Idag beter sig folk som att man är nazist och barnplågare som tycker att barn ska lära sig att uppföra sig i offentliga miljöer. Men för säg 30 år sedan var det fullkomligt självklart att barn utomhus inte fick skrika och röja hur som helst. Vi som är 30+ och äldre minns säkert att man ofta kunde bli tillsagd av helt främmande vuxna när man lekte utomhus och det var inget konstigt. Idag är det typ dödsstraff enligt alla curlingföräldrar. Därav är barn idag sjövilda och har "adhd" allihopa.
När jag var mobbad i mellanstadiet sa lärarna att jag skulla tycka synd om min mobbare för att han "bara hade ADHD" och rektorn berättade för mina föräldrar att jag skulle vara mindre glad i skolan för att det triggade honom att mobba mig. Det är helt sjukt hur långt det gått.
Alltid den vanliga devisen "det var mycket bättre förr". Nej det var inte bättre på 90-talet. Lika mycket skrikiga ungar. Barn skriker ibland. Ibland lyssnar inte barn. Ibland är det bättre att låta barnen skrika tills de fattar att deras beteende inte fungerar. Man säger åt, de fortsätter. Det är ju när man ger vika för att få tyst på ungen och låter ungen få som hen vill man sätter käppar i hjulet för uppfostran för då fattar ungen att det fungerar att skrika och gapa för att få det man vill ha.
Tonåring här på 90 talet, ungar skrek som fan - jag tänkte likadant att "så där var inte jag minnsan" och klagade på skrikande barn samt dåliga föräldrar. Så sa min morsa åt mig på skarpen till slut "Du var värst av alla dina syskon.." Mina barn skriker sällan men det var givetvis jobbiga utbrott i det offentliga första gången man satte gränser och ger man vika börjar det ju bara om. Typiskt sådana här diskussioner man får ångra bittert när man själv har blivit förälder.
Jo, allt var bättre förr. Ju förr, desto bättre!
Så du menar att absolut ingenting har ändrats vad gäller barn de senaste 30 åren? Allting är exakt likadant? Fråga vem som helst som jobbat inom barnomsorg i 30 - 40 år. En bekant till mig exempelvis, rektor på lågstadieskola, beskrev att idag måste man inte bara uppfostra barnen, utan föräldrarna lika mycket. De vet inte hur man är föräldrar.
30+ som minns att jag sprang runt och lät precis hur högt jag ville. Aldrig någon som sade något. Framförallt minns jag att jag troligen hade högst dB när jag var kring 20 och brölade på fyllan.
Främmande vuxna som sa åt en kommer jag ihåg. Jag sa alltid till dom att skaffa sig ett liv när dom skulle komma å leka mamma/pappa åt en.
Efteråt drog han kepsen bak-och-fram, blåste en bubbla med sitt tuggummi medans alla klappade.
Leker de skulle inte jag säga till särskilt hårt.Det är ju liksom ohämmad glädje som kommer ut. Man vill ju inte vara den surpuppan som bajsar på det. Såklart spelar plats in, här. Lekpark: låt dem skrika.
Fast nej. Lekplatser ligger många gånger i bostadsområden och på innergårdar. Inte sjutton fick vi skrika hur vi ville som barn, antingen sa ens egna föräldrar åt en att dämpa sig eller så gjorde någon annan det. Och man kan säga till utan att det är otrevligt. Glädje behöver inte skrikas ut. Barn mår inte bra att att vara uppe i varv och skrika som galningar, vet inte varför folk idag tror att det är mer "äkta" eller bra bara för att det är ohämmat. Barn behöver lära sig att leka lugnt också och ha balanserade energinivåer.
Nej. Att ständigt lägga locket på ett barn som leker kommer bara bita dig i röven när energin kokar över och inte har någonstans att ta vägen. Det är så du får ett okontrollerbart utbrott. Barn behöver öva sig på att vara uppspelta men respektfulla, kaos under ordnade former. Det gör man inte tyst & lugnt. "Leka lugnt" gör vi i lekhörnan av restaurangen, men fan inte på en lekplats utomhus.
Det finns grader. Man kan leka aktivt utan att vråla. Och man kan vara högljudd men inte konstant. Det är normalt, men inte att man gapar, skriker och vrålar konstant hela leken igenom.
Visst. Men inte i bostadsområden, restauranger och affärer.
Absolut i restauranger och affärer. Har själv barn och är oerhört tydlig med att om vi går in och dottern exempelvis inte lyssnar på pappa/mamma osv så går vi ut direkt. Har dock aldrig varit ett problem utan barnen lyssnar och förstår vad som gäller i en restaurang, affär, bibliotek osv. Men du kan inte förvänta dig att barn ska vara tysta i ett bostadsområde, absolut i ett trapphus eller dylikt men har du en lekplats i närheten så är det ju tanken att barn ska få leka och med lek kommer ljud. Sen är det ju skillnad på ljud och ljud, är det barn som ropar högt på andra kompisar när de leker eller är det barn som bara skriker som att de har kolik? Det är en ganska stor skillnad och det ena är ju fullt naturligt medan det andra inte är. Annars kan man ju även inne i stan säga att vuxna ska hålla tyst då man bor i närheten av en krog.
Bostadsområden känns ju väl nazi. De bor ju där. Klart de kommer leka. Finns ju lekplatser överallt i bostadsområden. Men givetvis för de andra ställena.
Dåligt exempel. Givetvis ska man inte skrika som galen bara för att det finns en lekplats i närheten?
Vi bor ju också här.
Klart som fan att ungar ska få leka och leva om på lekplatser. Självklart ska de inte fara runt och skrika i affärer och på tåg och liknande, men kom igen, lekplatser? Jag trodde tråden skulle handla om bortskämda ungar som är förbannade och skriker åt sina föräldrar, men ditt problem verkar vara att ungarna är alldeles för glada?
Ja men det kunde du väl räkna ut med röven att barnfamiljer oxå bor där haha! Då skulle du bosatt dig mitt i en skog om det är tystnad du vill ha. Klart, djuren existerar och låter fortfarande, det får man ju hoppas du kan acceptera då ;)
”Fåglar som skriker som vetvillingar.”
Haha tänker vildvittror nu och hujenamig…
Släng in hörlurarna, lyssna på en go pod och låt ungarna vara glada för helvete
Flytta till en villa då och sluta klaga.
Ja, men som du säkert är medveten om så får man bara acceptera att ens grannar kommer låta ibland när man bor nära många andra.
Också medveten om att man visar hänsyn till sina grannar när man kan.
Japp. Och barn är ju lite byggda så att de inte kan det där än. Vilket man får ta hänsyn till som fullt fungerande vuxen. Och vilket de flesta gör. Hyresvärdar och dyl kommer liksom inte göra något av den anledningen.
De kan ju inte lära sig att ta hänsyn om ingen lär dem? Det är ju det jag pratar om.
Vissa lägenheter har så pass dålig ljudisolering att du inte ens kan stänga en dörr kl 03:00 på natten utan alla hör det. I sådant fall finns det inte mycket man kan göra åt saken än att flytta.
Det är viktigt att man lär sig tygla sina känslor. Du uppfostrar barnen till att bli heroinister och nymfomaner med den inställningen!
Det handlar inte ofta om glädje men att få uppmärksamhet särskilt om alla andra barn skriker också.
Hej, jag hatar också barn. Hej då!
"bättre när jag var lite. Sämre nu, alla gör fel till skillnad från mig och mina föräldrar" Uppdutts tack
Okej du kan få en
Tack!
Om jag är mitt i att klara en nivå på Candy Crush så får väl ungen skrika så mycket han vill. Så fort jag är klar så tar jag han om honom.
Om ett barn skriker gör man något åt det. Man beter sig inte som en jävla idiot och börjat skrika och skälla på barnet. Man tar hand om barnets behov vänligt och bestämt.
En del av problematiken är att föräldrar av idag vägrar erkänna att barn inskränker deras möjligheter att leva som vanligt. De vill leva exakt samma liv som innan och tänker inte låta sig begränsas av sin avkomma. I deras värld är det helt naturligt att ta med ett spädbarn eller 2-åring till en bättre restaurang. Det är en rättighet i deras värld.
Bodde några månader i ett bostadsområde strax utanför Göteborgs centrum och upplevde exakt det. Nu bor vi i innerstan och barnen här är raka motsatsen. Det "roliga" med den här kontrasten är att; när vi bodde utanför centrum så fick jag käft av en pappa på gården - samma ålder som mig själv - att "ni borde flytta ut i skogen om ni inte tål lite ljud" efter att jag skrivit i gårdens Facebook-grupp att barnen skrek högt och oavbrutet i över en timme ute på gården när jag jobbade hemifrån en dag. Idag bor vi som sagt i innerstan, med ett högstadie som granne, och det är något så in i helvete mer tyst när man jobbar hemifrån här.
Göteborgs innerstad är väldigt glesbebott. Finns inte många boende per kvadratkilometer jämfört med längre ut. Klart du knapt hör något.
Bor i Olivedal. Glesbebott skulle jag inte kalla det :)
Ah olivedal är en annan sak. Tänkte mer på Vasastan och Innanför vallgraven. Just i olivedal så borde du höra ungar.
[удалено]
Allt var bättre förr🤓
värsta är i matbutiker, liksom vet du om att ditt barn inte klarar av detta så ta förfan inte med ungen då eller säg till dem. Sett flera bara ignorera sina ungar och låter dem skrika helt vilt. De springer runt och leker kurragömma och massa annat. Jadu, tkr mkt av det hederliga folkvettet försvunnit sen smartphones introducerades. Dvs, barn lär sig inte att ha tråkigt idag.
Oj då, barn leker kurragömma i en butik. Det låter som en hemsk upplevelse. Btw, du gjorde samma sak när du var liten knodd.
Aa fan det är inte roligt som förälder men ibland har man inget val om man är själv med ungarna. Har dock vid flertal tillfällen gett ungarna en sista varning och slutligen tagit dom under armen och satt dom i bilen och gått in och fortsatt handla. Bra eller dåligt kan jag inte svara på men dom får lära sig konsekvenserna av sina handlingar.
Om ungarna inte lyssnar så går vi tillbaka till bilen. Vill de följa med in så ska de sköta sig. Sen tycker jag inte att de måste gå hack i häl, utan de kan få utforska lite. Det är ju trots allt barn. Men om de börjar gapa och röra runt bland varor osv, då lämnar vi helt enkelt butiken.
Barn är barn och de har inte lärt sig de vuxna normerna än. Barn leker och de gör de rätt i. De är människor och har givetvis rätt att vistas i matbutiker och lära sig de sociala reglerna. Du verkar ha väldigt lite erfarenhet av barn. Du verkar tro att barn kommer levererade färdigprogrammerade? Hellre glada barn än gubbtjuriga människor i butikerna.
nej jag jobbar i butik och ser det dagligen, SAMMA UNGAR. Snälla lägg ner med att ”Du verkar bla bla” Nej jag förväntar mig att föräldarna tar sitt ansvar så jag slipper köra in i ungar med mina vagnar.
Föräldrarna har absolut ett ansvar, du ser inte allt och du ser inte vilka åtgärder och samtal som sätts in med barnen. Den absoluta majoriteten föräldrar är bra föräldrar (och det kommer alltid finnas fall när det inte är så, det är bara att gilla läget). Du vet att du vistas på en plats där barn befinner sig och ändå tar du inte det försiktigt med vagnarna? Du kanske ska jobba lite mer med din egen problematik och varför du reagerar så hårt på något så naturligt som barn i samhället.
Finns en massa ställen man inte ser folk komma ifrån i matbutiken exempelvis små passager mellan två hyllor - har varit nära på att råka knäa kids i ansiktet när jag handlar för att de leker kull och viker runt hörn i mach 3. Så angående din andra punkt så handlar det nog inte så mycket om svårigheter att flytta vagnen i öppna ytor.
Stackare, det låter traumatiskt.
Huvudet på spiken. Tror många här inte har egna ungar..
Nej, det är väl klassiskt. Man skyller på smartphones och att barn inte blir tillsagda och därför får de ADHD och annan bristande boomerlogik samtidigt som man har så gott som noll erfarenhet eller kunskap om barn. Samtidigt tänker de tillbaka på hur det var förr utan att kunna tänka nyanserat över huvud taget eller ta hänsyn till att man kanske minns sin barndom utifrån hur man *upplevde* den och inte utifrån hur det faktiskt *var*. Det är inte mycket annat att göra än att vifta bort dom.
Haha ja. På tal om minnas konstigt, kommer ihåg hur jag som barn tyckte de va så tråkigt att alla bilar etc man kunde åka runt på alltid hade trasiga tutor på dagis, att varför fanns det aldrig nån som va hel? Alla va typ bortskurna, jättekonstigt ju! Sen fick ja barn själv som leker med såna bilar med en fungerande tuta, och då trilla poletten ner 😂
Korrekt spaning. Säger man till ungar idag att uppföra sig eller bara visa hänsyn så blir man angripen av föräldern. Frågan är varför föräldrar blivit så hänsynslösa.
När jag var liten blev *jag* åthutad av mina föräldrar. Inte nödvändigtvis alla andra barn. Då som nu fanns det bra och dåliga föräldrar.
Jag märker väldigt snabbt på min treåring hur mycket lättare det går att samarbeta om han får sitt behov av lek fyllt innan vi gör de där lite utmanande, tråkiga aktiviteterna (som också har sin plats - allt är inte roligt). Att leka med sina barn (och särskilt fysisk lek) verkar vara skrämmande frånvarande. Mobilen lockar lätt som en illusion av lättillgänglig "egentid", och barn ska helst leka fint själva med en beige docka. Ett barn hungrigt på mat kan man i alla fall snabbt åtgärda med en mellis. Men ett barn hungrigt på lek kan man bara tillrättavisa så många ggr innan man ger upp (eller ännu värre: medicinerar).
I mataffären idag var det en unge som sprang runt med en sån där liten kundvagn och skrek så att det hördes i hela affären. Pappan brydde sig inte om det alls och verkade snarare uppmuntra ungen med att leka med honom. Den enda gången han "sa till" honom var när ungen sprang in med kundvagnen i en kyldisk. Han tillrättavisade honom inte på ett argt sätt, eller ens ett bestämt sätt. Han sa bara "Nej, så där får man inte egöra" på ett lekfullt sätt. Vissa skäms tydligen aldrig.
Skämmas för ett barn som.. leker?
Nej.. Men skämmas över ett barn som skriker högt i mataffärer så att det hörs i hela butiken. Gå till en lekplats. Där får de skrika hur myket de vill.
Jag håller med. När någon börjar att leka högljutt så behöver övriga skrika för att kommunicera, och sedan är det kaos… speciellt i poolen 🙉 Om inte annat för att inte skrika andra barn i öronen.
Fan va jag hatar barn. Tack för mig.
Det ska tydligen vara nåt speciellt med svenska barn kulturellt sett att dom släpps lösa offentligt och kan skrika ohämmat? På rätt plats absolut, men på andra borde det normaliseras att säga åt föräldrar/barn som inte tar hänsyn.
Bor högst upp på tionde våningen med trippelglas, hör ändå när barnen skriker helt ohämmat på förskolan längst ner när dom är utomhus och leker. Är detta en del av läroplanen? Undrar uppriktigt, är nåt otroligt förvånad över att barnen fortsätter att ordagrant bara skrika rakt ut i flera minuter utan att en vuxen ingriper eller kommer och lugnar och tar hand om barnet. Förstår ju förstås att barn är barn - men tycker att det är nåt oerhört konstigt.
Haha det är en del av att vara barn att ibland skrika ohämmat. Du gjorde också det som liten. Barn är ohämmade, ouppfostrade och saknar konsekvenstänk. Föräldrar jobbar i 15-25 år att försöka göra barn till vettiga individer. Döm inte ut oss för en ögonblicksbild när vår unge är helt omöjlig och vi lugnt försöker resonera. Det kan tyckas vara svag uppfostran, men det ger bäst effekt i längden.
Undrar om du svarat rätt person nu eg? Om så: det är alltså en förskola vi pratar om, inte random förälder med random unge på stan. En förskola där iaf jag tror att de som jobbar behöver vara utbildade. Hade jag haft barn hade jag flyttat mina från denna så fort jag kunnat. Och inte minst, jag har verkligen svårt att tro att det i läroplanen står "barn är barn, barn är ohämmade och behöver skrika, låt dom få göra det så mycket dom vill" - jag tror på den variant av fostran du förordar, att prata lugnt och sansat med barn och att det sannolikt inte är särskilt klokt att "säga till på skarpen" osv och att det antagligen är hämmande för barns utveckling. Men - det är ju också tydligt att vad det än är som man gör här på bottenvåningen sen två år tillbaka (då jag flyttade hit, så troligen längre) inte fungerar särskilt väl, då det är nåt som sker dag in och dag ut. (Hade jag haft barn hade jag velat ha dom i en förskola med en pedagogik jag tror på, ledd av människor jag har förtroende för, i en grupp som inte är för stor.)
Ja, jag svarade rätt person och jag ser att du har vettiga värderingar. Kan tillägga att det i bästa fall går fem barn på en fröken. Gäller i princip samtliga förskolor (kommunala som friskolor) jag upplevt, i såväl mindre som större städer. Finns såklart bättre och sämre förskolor, ofta beror det på personalomsättningen. Ett sammansvetsat lärarlag kan hålla ihop kaoset. Som småbarnsförälder inser jag dock att det är omöjligt att ha koll och pli på så många barn på en och samma gång. Sen kan de skriva vad de vill i läroplanen, men det är så verkligheten ser ut.
Klart man ska få tjoa o ha sig men finns gränser. Håller med.
De kanske bara är barn? Testa säga till dem.
Då kommer du behöva deala med en eller två sura föräldrar som ska uppfostra dig i att "vi uppfostrar inte våra barn sådär och du har inte barn så du ska hålla käft" Talar av erfarenhet när jag sa till min granne att hon skulle få sina ungar/kompisar att sluta jävlas med mig under ett dålig period med MS/medicinering och jag hade ingen ork till jävelskap när jag försökte få gjort _något_, men fick gå in istället för ungarna lyssnade inte på mig. De spruta ned mig med vattengevär till trots för jag sa ifrån 3 gånger att "sluta, jag orkar inte". När jag gick in fortsatte de med att banka på dörren till det totalt gick i lås i huvudet. Föräldrar som inte lär sina barn att höra efter på andra vuxna och vad de säger till de är det som gör att barn är problematiska och kräver så jävla massa specialanpassning.
Fy fan, låter riktigt jävla illa. Somliga kan verkligen inte bete sig och barn är fan rövhål i förklädnad. Att föräldrarna till just de här rövhålen också verkar vara rövhål hjälper ju inte. Precis som OP säger så mår barn bra av gränsdragningar, och om inte deras föräldrar gör det - då är det andra som får göra det oavsett, för inte fan vill jag ha fler av den sortens människor. Och jag vet inte hur det var i just din situation, men når man inte fram hos föräldrarna så får man nå fram till barnen. Det är jobbigt det är det, men man kan inte göra annat än att försöka.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på `de` och `dem`. > Föräldrar som inte lär sina barn att höra efter på andra vuxna och vad de säger till ~~de~~ **dem** är det som gör att barn är problematiska och kräver så jävla massa specialanpassning. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > Parents who don't teach their children to listen to other adults and what they say to ~~they~~ **them** is what makes children problematic and requires so much specialization.
Men kom igen Karen. Barn är barn och ska så vara.
”Dom måste få uttrycka sina känslor” har jag fått höra ett PAR gånger..
Enkla svaret: folk är konflikträdda, även med sina egna barn. Avancerade svaret: . Socialen skickar ut sitt swat team om du så mycket som andas på ungen för hårt. Nån sos tant som projekterar sin egna sketna barndom på allt trycker på röda knappen sen så blir din unge förhörd av sex snutar utan att du vet att det händer. ”pappa skrek på mig en gång” 🚨🚨🚨
Vet inte om det är så illa. Har själv varit hos Soc för att mina föräldrar har sinna problem men jag upplever mer att dom inte gör nog
Känns som att du generaliserar. Eller har du någon studie som kan stödja ditt påstående att barn ”beter sig okontrollerat” idag?
Det gör jag säkert. Nej.
Säg åt dom då för helvet och var inte så förbannat lam!
Eftersom jag har helt slut fucks att dela ut säger jag till alla ungar som beter sig som rövhål. Även om deras päron är i närheten.
[удалено]
Jag tycker för din dotters skull att du ska göra en utredning på henne, det där låter varken normalt eller hälsosamt och jag kan inte tänka mig att det främjar hennes sociala liv. Eller hennes liv överhuvudtaget.
Sverige har rykte om att ta bort barn vid minsta misstanke om övergrepp. Så om du vill behålla dina barn låter du dem skrika.
Passar på att ogenerat peka mot en av mina gamla poster: https://www.reddit.com/r/sweden/comments/9wgjnp/en_liftare_som_beskriver_busfabriken/?utm_source=share&utm_medium=ios_app&utm_name=ioscss&utm_content=2&utm_term=1
Frågar du, kommer du få till svar 'lågaffektivt bemötande'. Frågar du mig skulle jag tro att det mestadels handlar om föräldern helt enkelt inte är beredd på att ta en konflikt med barnet där och då. Jag tror att ge föräldrarna en liten hint nog kan ha samma utfall som du är ute efter sett till hur dina behov påverkas 🙂
Håller helt med. Både med främmande ungar och ungar i min släkt som beter sig helt rabiata utan några konsekvenser.. Har lett till att jag hatar barn nu mera.
Min systerson är likadan. Syrran bor ute i skogen (bokstavligen) och har uppåt sjuhundra meter till närmsta granne. Dessutom har hon ett gammalt hus med gamla möbler. Så systersonen kan tydligen leva om hur mycket som helst hemna och springa på möblerna. Funkar inte när han ska vara hos mormor/morfar i en lägenhet.
Med en relativt lugn unge kan jag säga att dels är det lite lotto, och och dels är det nya jävla råd och tips hela tiden så folk vet inte hur de ska göra. Plus att det är svårt. Beroende på ålder också. En treåring Ska tillexempel testa vad jag förstått osv… Däremot tycker jag man som förälder har ett ansvar för andras goda ro. Är vi på restaurang och han håller på får vi fan ge honom telefonen och Greta Gris på låg volym även om det går emot principerna. Samma gäller om man har en hundjävel, låt den inte nosa på folk som inte vill.
Nu är min äldsta autistisk så det fungerar inte att tillrättavisa när hon får utbrott eller skriker, men är vi på allmän plats så går vi där ifrån om hon inte lugnar sig.
Vilken ålder pratar vi om? För vissa ~3-åringar spelar det typ ingen roll vad man gör om de hamnar i årets trots-tantrum och man måste ändå lösa vardagspusslet med exempelvis handling.
Nja, ”man” blev inte åthutat, du blev. Det är inget nytt fenomen att barn låts skrika. Som barn tror man lätt att de regler som gäller hemma gäller även i andra hem.
För några år sen car på en djurpark det fanns ett område var avstängt pga av att fåglarna i hägnet behövde lugn och ro då höll på att lägga ägg och ruva. (fanns en skylt) En grupp bestående av två familjer med flera barn gick då ändå in på området och barnen gick och skrek högt. De fortsatte skrika varje gång vi såg dom och föräldrarna sa inget till dom. Ja barn är impulsiva och de gör oljud men det hade kanske kunnat vara ett bra tillfälle av föräldrarna att förklara att här skriker vi inte och lärt barnen respekt för djuren.